Ni lär inte ha någon aning men jag tänkte ändå slänga in en låt som får mig att att både minnas och skratta jättemkt.
Att det kommer från Spanien förstår ni kanske ... men att det har med tra tra tra att göra visste ni kanske inte?
Fast ni som vet vad tra tra tra är och känner mig tillräckligt bra kan nog förstå precis vad det handlar om ...
(Och med tra-tra-tra menar jag nu inte låten ...)

Bailando sexy le doy
Dembow, dembow...
A ella le encanta
Como le hago y le doy
Dembow, dembow...
Bailando sexy le doy
Dembow, dembow...
A ella le encanta
Como le hago y le doy
Dembow, dembow..

28 Februari - 2009 09:34

"Egentligen skickar jag inte detta sms till dig för att vara snäll och gratulera dig på namnsdagen, jag vill att du ska gratulera mig ju!"

---

Ja jag har namnsdag med mitt mellannamn Maria idag (liksom typ tusentals), Maria är däremot rolig och skickar sms då jag glömt att skicka ett meddelande till henne i tid, 09:34? då hade jag inte ens gått upp.
Schysst.
Jaja, grattis på namnsdagen då Maria, liksom alla Marior idag.

Så var det lördag då, ledighet ... för mig(?) för mkt.
Jag skall inom en timma iväg och repa lite teater, andra repet nu, sedan ikväll måste jag läsa manus i mängder även om jag helst vill socialisera mig lite.
Det känns som om jag varit fast inuti en uppblåst ballong och någon precis tagit en nål och gjort hål på ballongen med ett "PANG" och släppt mig fri.
Antar att det betyder att jag vant mig vid Sverige nu, eller bara att jag är back on track?
Hursomhelst så njuter jag.

snacka om najs kombination eller?
Sant tyvärr.
Dansen ikväll har knäckt mina fötter totalt, de liknar en ballerinas. Blodiga och förstörda. Lade dem i vatten förut och då sved de, jag tvättade rent såren och lade om dem. Nu pulserar de i liknelse med min hjärna ... denna huvudvärk går mig på nerverna.
I snart två veckor har huvudet velat banka hål i sig själv, liksom en igel som försöker suga upp allt blod vill någonting suga ur alla minna minnen och min hjärna.
Ledsamt att en hjärna kan göra så.
Gah, nej.
Nu är det dags att sova. Godnatt.

Härligaste kvällen på länge och jag känner mig lycklig i kropp och själ.
Jag ville inte sluta but all good things comes to an end. Aja.
Jag fick dansa mkt, och höra mkt.
Roligast på hela kvällen var när jag fick kommentaren "Du dansar så graciöst ... du har dansat klassisk balett va?" ... då dog jag nästan av skratt.
Jag och balett då eller? Tro mig ... vi skulle inte gå hand i hand. Jag iförd en balettdräkt får mig nästan lika illamående som när jag tänker på när Snuff ska använda min present till honom. Iofs, illamående blir jag nog inte, då lär jag nog avlida av skratt for sure. Det blir årets händelse, årets skratt ... antagligen för det är nog då jag skrattar mig själv till döds.
Låt mig citera "Fucking ej real", för så kommer det verkligen att gå.
Dessutom ... påtal om dans och kvällen så vill jag lägga in en av mina favorit låtar just nu.

När jag dansar till denna låten känner jag mig som en helt annan person.
Jag känner mig lugn, och nästintill sovande då jag känner mig så trygg.
Jag har svårt att sitta still och vill bara sväva med ...
Kanske för att dansen vi dansar är så härlig också vad vet jag?

Filosofistudier, kritiskt tänkande ... I am lost. Lost in my books.
Jag dricker te och böjer ner huvudet i boken och trots att mina ögon gör ont (fortfarande från ögoninflammationen), men det spelar ingen roll för jag ligger efter och måste ta igen en del.
Just nu har jag tagit en liten paus däremot för att få andas ut lite.
Titta ut och se annat än gråa färger utan nu grönt gräs och solsken :)

Efter att ha pluggat manus och filosofi halva natten känner jag att det är dags att bege sig mot sängen för att sova.
Måste ju erkänna att jag insåg att det gått för långt när jag började lyssna på Backstreet Boys, vilket jag började med för drygt tre minuter sedan.
Backstreet Boys, det enda pojkbandet jag tyckt om. (jag tror iofs att jag tyckte om några N'sync låtar samt några av Five's låtar också) Vill nog inte riktigt veta hur många av deras låttexter som fortfarande sitter kvar i huvudet trots att jag inte hört låtarna på kanske tio år nu.
Men pojkband ja, jag är för ung för bli förälskad i Take That, och för gammal för att ens uppskatta Westlife, även om det enligt mig är stor skillnad mellan alla de två sista. Mest Westlife iofs, fucking coverband usch.
Ska nog inte ens kommentera vad jag anser om coverband för andra anser nog annorlunda än jag. Men kan ju säga som så att en del covers gillar jag, på vissa låtar. Vissa tolkningar. Men band som endast "livnär" sig på covers borde förbjudas. Mest för att jag inte tycker att man ska klampa över andra för att komma någonvart. Eller på någon annans bekostnad för den delen.
Men innan jag blir för involverad i att skriva någonting åsiktsfullt som grundats i att jag råkade halka in på en hemsida där en Backstreet boys låt var igång och som nu är på väg att spira iväg i att klampa över andra för att få sin vilja, eller karriär på fart så ska jag avsluta detta och gå och lägga mig.
Imorgon är det en massa saker jag vill hinna göra nämligen.
Typ dansa så mkt att mina fötter börjar blöda. Plugga så mkt filosofi att hjärnan rinner ut med blod genom örat, eller plugga manus till jag tappar rösten.
Inte riktigt så grovt på de två sista, men jag är ganska övertygad om att min vänsterfot kommer att blöda efter allt dansande som det blir imorgon. Jag har ju fortfarande knappt en nagel på min ena tå på vänsterfoten så ... Haha.


Anyways med ett litet leende säger jag väl godnatt.

Att jag har en väldigt hemlig crush på Alex Bullon sätt att dansa?
Därför tänkte jag meddela och informer er som inte vet vem karln är. Denna duktiga spanjor. (Alltid spanjorer right?)
Observera däremot att det är hans sätt att dansa på som jag gillar, karln i sig har jag ingen aning om. Det är jag inte heller speciellt intresserad av, även om jag vet en hel del tjejer som börjar skrika så fort de ser honom på tv (detta i Spanien då givetvis) och tycker att han är den snyggaste de sett.
Såg/Ser jag honom någonsin på TV igen stänger jag inte av för jag njuter av att se honom dansa, men som sagt ... jag kan titta på dans i timmar utan att bli uttråkad.
Men då kräver det ju att personen/personerna man tittar på är duktig/a.
Och det är Alex Bullon ... for sure

---

Sötaste Jenny,
du är på tok för gullig som har hopp för mig.
Men lugn och fin, du behöver nog aldrig sitta uppe och titta på Oscarsgalan :)

Tänkte bara kort slänga in ett litet avtryck, typ lite om teater.

Teater är glädje.
Lycka.
Frihet.

"Jag är ledsen att jag blev som jag blev förut. Men de senaste åtta raggen jag haft har alla sagt nej till mig med samma ord som du. Jag kommer seriöst aldrig komma någon vart..."

---

Nu är visserligen detta ett gammalt sms från den 7 februari men det får mig fortfarande att fnissa. Nog för att jag kan känna mig elak vid att just fnissa men det finns en del tankar om detta meddelande som får mig att göra det.

1. Jag umgicks med en kille jag trodde var min kompis, som tydligen hade andra planer i sitt huvud ... men bara för att han tror någonting mer betyder väl inte det att jag är hans ragg?
2. Försöker du få mig på fall kanske du inte riktigt ska säga att de senaste åtta raggen och påsåsätt sätta ihop mig som en i mängden, det funkar inte riktigt
3. Jag tror knappast att alla tjejer sagt nej med samma ord som jag, det vore inte möjligt. Mina ord var nämligen "Jag är jättekär i min kille i Spanien, jag kan inte precis bara kasta bort de känslorna ... och jag trodde du och jag var vänner, och så är det nog bäst att det är". Tror inte precis de andra åtta raggen använt orden att de är jättekära i sina killar i Spanien?
4. Hur kan man ens komma på att formulera ett sådant sms överhuvudtaget?

Jag har ögoninflammation så ajs, det kliar lite grann.
Ingen fara egentligen, däremot suger det lite att ögondropparna jag fått känns som aceton i ögat.
Du som erfarat detta vet att det inte är speciellt skönt.
Menmen,
ska ta en dusch, dansa egenom tisdagens dans då jag missat dansen ikväll (och resten av hela februari och mars), njuta lite och springa iväg till repet.
Första repet med en ny grupp, och jag inte ens läst egenom hela manuset. Detta skall bli spännande. Inser att helgen innebär intenseplugg, av både manus och på min filosofi.
Isolering på topp nivå alltså.
Men inte försen imorgon ändå.

Får man meddelanden som dehär blir man glad.

---

"Det är såhär, jag är med i en teatergrupp, vi ska spela Jonas Gardells människor i solen, oturligt nog har vi drabbats av flera avhopp och saknar förtillfället en Fru sörensson. Rollen är en gammal dam och har väldigt mycket text, därav avhoppen. Jag tycker mig minnas att du är rätt bra på att lära text. Premiären är redan den 13 Mars så det är en aning bråskande. Men om du känner att du vill och skulle klara av det, hör väldigt gärna av dig till mig. Så fort som möjligt och senast på torsdag den 26 innan kl 18.

Vi hörs, kram!"

---

Träffade regissören idag också och hans tjej. Trevliga människor. Börjar repa imorgon.
Nu kommer min närmast kommande framtid att bestå av teater. Det gillar vi.
Däremot missar jag min dans på grund av detta, men det är det väl värt ? =)
Men lite stress blir det.
Men det gillar vi.

Röda läppar, vita tänder,
om man vet att man får besök, borde man då inte klä upp sig lite?
Veckan är fylld av dans och det känns uppiggande och meningsfullt.
Jag har massvis att plugga också så det blir lite isolering i veckan förutom med dansen.
Jag har möten jag måste gå på också.
Det tar aldrig riktigt slut på stressen, på paniken eller på problemen.
Nu ska jag vila så gott jag kan, för jag är fullt medveten om att det inte blir en långvarig vila ändå.

183 Dagar

Bild från Aftonbladet.se
Jag såg första  avsnittet idag och jag kände mig kräkfärdig.
Serien jag hört att så många av mina vänner är med i var enligt mig fruktansvärd ... iaf första avsnittet.
Men så började jag motvilligt att titta på andra avsnittet och vem dök upp om inte JOHAN RHEBORG(?).
Nog för att Tuva Novotny alltid är att lita på men nu måste jag ju följa serien.
För jösses amalia, hur förälskad är man inte i Rheborgs agerande kunskaper? Det är ju endast ren njutning att se bra skådespeleri när man kan.
Själva serien vill jag väl kanske inte kommentera ännu då jag inte bestämt mig vad jag tycker riktigt ännu. Däremot är det ju givetvis roligt att se det fina Göteborg och känna igen alla platser utantill, se vart de försöker lura oss tittare genom att sätta ihop platser efter varandra som inte är troliga, iaf för oss Göteborgare då vi faktiskt är fullständigt kunniga om våran stad. För tunneln från nordstan över till operan är inte den bron man tar över till danmarksfärjan. Sådeså.

Nerbruten, söndermosas, totaltkapitulerad.
raise your hands please?

Sovande lik ger mig slående tankar.
Jag hackar tänder tills endast tunna små besparingar finns kvar som irriterar mitt redan rödinflammerade tandkött.
Jag söker ord,
jag söker hjälp.
Gamla kontakter återknyts på grund av onda händelser, och jag frågar mig själv ifall det var värt det återknytandet av relation på grund av all smärta som tvingats genomlida däremellan?
Jag bugar och bockar,
kampen har bara börjat på denna överdrivet långa utrdragna process, och hur många tårar, ångestattacker, hysterianfall och förvirringar som du kommer att genomlida så kommer jag att stå bredvid dig hela vägen.
Hålla dig i handen och ta emot all den skit som behöver fara ur dig, för oavsett hur stark du än må vara, kommer detta att knäcka dig mer än allt annat du tidigare varit med om.
Just believe me ... I know

23 Februari 2009 - 06:05

"Jennifer, jag såg precis att Oscarsgalan varit inatt ... är du fortfarande vaken? Lust att käka frukost tillsammans med mig vid sjutiden?"

---

Härligt att han vet att jag är vaken och har tittat på galan.
Lite tråkigt att jag är för trött för att träffas och äta frukost nu.
Förlåt mig Adam, men vi ses ju i veckan ändå :)

Så var det alldeles strax slut för årets gala.
Jag är glad över resultatet, på nästintill alla punkter får jag väl säga.
Bästa kvinnliga skådespelerska blev Kate Winslet (The reader) som jag hoppats på, och som hade ett otroligt bra tal, Sean Penn (Milk) vinnaren av Bästa manliga skådespelare's tal var jättebra, förutom de nerver som måste kommit upp då han stod skakandes. Men tro jag det om du precis vunnit bästa skådespelare! Hans tal var i vilket fall helt fantastiskt, smart och bra.
Bästa bild vilket är en utav mina faovorit kategorier blev Slumdog Millionaire filmen som även vann pris för att ha haft Bästa Regi av Danny Boyle.

Galan var otroligt bra ... bra inslag och underhållande.
Nu är jag redo att gå och lägga mig, trots att jag känner mig hyfsat pigg.
Antar att när jag väl lägger mig ner i sängen slocknar jag ganska så fort, och sover antagligen längre än vad jag borde.Men så får det ju också bli dådå.

Imorgon (idag) är en dag med många händelser så jag ska ju försöka skaffa den sömn jag behöver så snart som möjligt.
Nyhetsmorgon har redan börjat så det är nog verkligen dags att slockna nu.

Jodå, som liksom alla andra tidigare år sitter jag bänkad framför tv-rutan och tittar på sändningen direkt från Hollywood.
Det känns lite densamma liksom alla andra tidigare år, nya idéer, nya filmer, nya tekniker etc etc etc.
I år är Hugh Jackman "host" och öppnade bara upp med ett jättebra intro, (jag hade ingen aning om att han kunde sjunga?).

Sitter och är lite förvirrad och lite arg då jag inte hunnit se alla de filmer jag önskat se och påsåsett känner mig lite utanför från tidigare år då jag haft nästintill full koll.
Än så länge har jag iaf haft hyfsat rätt om de olika kategorierna.
Givetvis blev det Penelope Cruz som vann bästa kvinnliga biroll i Vicky Christina Barcelona, och Heath Ledger som vann bästa manliga biroll i The dark night.
Var lite märkligt att se, för vad jag tror är andra gången någonsin som en död person får ett pris, och att se hans familj ta emot priset fick mig i tårar, likväl som det fick stora delar av publiken inne i Kodak Theatre att bli tårögda.

Lite märkligt var väl kanske också att se och höra de sjunga Mamma Mia över hela scenen i det musikalmmedley de hade tidigare. En aning märklig måste man ju säga när man tänker att hela grejen kommer från en liten svensk hjärna. Haha.
Dumt är att Jacob inte är här, eller jag med honom. För drygt två år sedan sade vi att "vi måste se det tillsammans nästa år", men hur gick det?
Ikväll sade jag samma sak till honom igen och får hoppas att jag inte glömmer det inför nästa år. Han är nog den enda av mina vänner som sitter uppe hela natten för att titta på Oscarsgalan med ett intresse av det.
Eller ja intresset finns nog hos många, men han har ju iaf teaterintresset, många andra har bara mode intresset. Vilket givetvis inte är fel det heller, men härligt att ha någon med samma intresse som jag :)


Snart triggas det upp till de mest presigefyllda priserna men jag måste ju erkänna att jag känner mig lika intresserad av allt.
Så för mig spelar det ingen roll, jag njuter av det ... förutom att det visas på kanal 9 med svenska kommentatorer emellan ... det frustrerar mig enormt mycket.






Här har ni iaf de "viktigaste" delarna ifall ni skulle vara intresserade.

22 Februari - 2009 17:32

"Om du var tvungen att välja, skulle du då .

1. Bli dödad av en krokodil
2. Bli ormbiten till döds
   eller
3. Äta dig själv till döds
   

Jag måste ju själv säga att jag skulle välja nummer 3, fatta vilken sjukt god mat jag skulle få käka innan jag dog. Mums!"

---

Ursäkta men vad fasen svarar man på något sådant?
Hur tusan kan man ens komma upp att skicka ett sådant sms? Ibland blir jag förvånad över din fantasi Thomas, men å andra sidan ... du är ju bara 15 år.

Mitt svar blev iofs,
"Du gillar ju min mat, ska jag laga till lite åt dig eller?"

33 timmar och 30 minuter kvar.
Då går flyget till New York och jag blir ledsen. En av mina bästa vänner reser utomlands på obestämd tid.
Ska vi chansa på ett halvår denna gång?
Borde kunna köra bingo på det.
Hur länge blir han kvar i USA? Vart åker han sen?
Jag är trött och vill helst sova, det går inte när jag vet att tiden är knapp.

Blev omfrågad att åka till skåne imorgon,
men jag har tackat nej.
Jag orkar inte säga fler hejdå.
Din jävel, varför lämnar du mig alltid?

Men först så ska vi gosa.
Så nu ska jag försöka sova.

Det är totaltkaos ute, jag njuter.
Det är tomt här igen och jag kan inte skratta mer åt en så kaotisk dag.
Jag har en sådan huvudvärk, sådant magont och även feber så snacka om en tiptop kombination.
Ska vi ta ett extra plus på allting så kan jag ju berätta att mitt öra också gör ont.
Härligt säger vi då.

Tidigare idag ringde Eleonor, tjejen jag inte träffat på så länge som jag så gärna träffar, och senare nu ikväll ringde Ali ifrån Malaga och jag kan väl endast säga som så att det var dagens höjdpunkt och dagens leende.
Framförallt dagens minne.
Jag känner mig nästan som en ny människa med allt sammankopplat i mitt huvud.
På måndag ska jag åka ringa till läkaren och boka tid.
Det händer grejer. Kanske fler grejer som jag tycker illa om än inte.

21 Februari - 2009 15:32

"Jennifer!!!!!! Jag hittade den mest fula saken i affären idag och insåg att det var en perfekt sak för dig! Kan vi ses imorgon så jag får ge dig den?"

---

Hmm, jag kan inte riktigt sluta tänka på vad det är för något fult Adam vill ge mig.
Tackar för att jag antingen:

1. Tycker om fula saker
   eller
2. Passar bra ihop med fula saker
   eller
3. Endast har dålig smak

Vem vet?
Morgondagen får utvisa.
Karln gick ju faktiskt med på att träffa mig i kyrkan och gå på 11 mässan med mig.
Tacka vet jag för karlar som faktiskt vill gå till en katolsk kyrka endast för att få träffa mig.
Sånt händer inte normalt.
Det ger ett extra plus :)

Tack och hej, jag saknar Jovankis och Lorena, och våra hysteriskt galna upptåg i somras.
Även saknr jag de underbara mexikanarna för även de underbara stunderna vi haft tillsammans.

Bild från hemma hos oss i somras, vår fina lilla stuga som vi på en förfest kände oss uttråkade och fick då för oss att måla lite på väggarna.
Två veckor efter målade vi om hela stugan i blått, även det en ganska rolig upplevelse :)

Jag har ont i huvudet,
magen,
kroppen,
hjärtat,
själen.

Jotack.
Puss på det

20 Februari - 2009 07:30

"Snälla säg att du är tjejen som var på Kapellplatsen för exakt en vecka sedan vid klockan 12?
Jag har sökt dig hela veckan, och snälla låt detta vara du, om jag skulle få se dig le en gång till skulle jag leva på det i minst en vecka till."

---

Nog för att jag var där men thanks för att jag inte har någon aning om vem du är eller hur fasiken du fick mitt mobilnummer?
Jag får jag väl tacka så mycket för att du väckte mig imorse också.

Eftersom jag i förra veckan såg Ringaren i Notre Dame första gången kunde jag inte mer än att le.
När jag sprang runt i två intensiva men roliga timmar i Paris åkte jag ju hit och tittade på självaste Notre Dame.
Jag och alla fåglarna iaf.

Bilden har jag tagit åt dig My.

Jag önskar jag kunde,
jag önskar att jag ville,
jag önskar att det vore möjligt.

Idag är nog en utav de mest känslosamma dagarna i mitt liv, och jag känner mig mer ensam än någonsin.
Jag vet inte ens vem jag ska vända mitt till för att få stöd om det hela för jag vet knappt vem som är vad längre.
Röda ögon, svidande hjärta och ett alltför stort kaos.
Jag önskar att allt vore som det en gång var, vad nu det var, jag vet inte längre. Jag har ingen jäkla aning faktiskt.
Jag vet inte, och jag vet inte om jag får reda på det, om det är möjligt eller ifall det bara är att sucka, andas och gå vidare.
Med eller utan smärta, jag känner mig totalt hjälplös.
Jag är feg,
rädd,
jag gråter,
skrattar.
Jag är en vekling, klen, missbildad eller vad tusan man nu kan förklara det hela som.
Det känns knappt som om jag känner mina närmsta vänner, eller ens vet vilka de är?

Det jag dock kan säga är att jag älskar er Stefan, My, Annie, Maria och Adam.
Er vet jag vart jag har, ni är fina och vackra. Utsidan som insidan men framförallt. Er minns jag.
Allt annat är en dimma.
Ge mig luft så jag kan andas,
jag känner mig som instängd.

det snöar ute.
Att blicka ut över Göteborgsgator ger mig ett leende på läpparna.
Trots min onda mage. Igår satt jag nämligen och käkade torra nudlar hela dagen, glömde av det och käkade mer. Lagom bra för en redan utsatt mage. Men gott. Mums.
Te drack jag i mängder, satt ute i snön med min termos. Termosen sög och höll inte värmen ...:/ Jag måste köpa en ny.

Jag orkar inte klä på mig annat än mjukiskläder just nu.
Jag har ont i varenda muskel i  min kropp och i varenda cell i min hjärna. Jag tror aldrig att jag haft såhär ont, ont som i omkretsen av hur illa smärtan är placerad i min kropp.
Jag läser gamla dagböcker med häpnad över vad jag gjort i mina dagar, om de tankar jag haft och nästintill allt därtill.
Jag lyssnar på Stefans musik och kan inte riktigt urskilja vad som hänt igår från vad som hänt för flera år sedan.
Märkligt.
Lilla Johannas begravning har varit och Stefan var där och höll min hand hela tiden.
Mina ögon kliar och jag behöver knappt titta mig i spegeln för att förstå att de är röda, likaså känner jag att mitt hår är en enda stor fluffboll men jag orkar inte riktigt engagera mig.
Jag får inte äta normalt, jag kan inte tänka normalt. Vilken fin mix.
Jag känner mig handikappad. Dessutom överöser jag mig själv med negativitet just nu vilket ingen orkar med.

ja.

... mitt huvud sprängs.
Vad jag är glad över är att folk är omedvetna om vad som faktiskt hänt, om jag lyckas minns och orkar ska det så också fortsätta vara.
Tack  Stefan, Snuff och Maria. Inte för att jag förstår hur ni orkar, men tydligen så gör ni det, och jag kommer inte att kunna gengälda det, det vet jag. Så förlåt (för antagligen miljontegången).
Men innerligt. Tack.

Ja man blir ju lite förvånad när man väl tänker efter så kan man ju undra sig hur det funkar.
Jag svamlar och så lär jag väl fortsätta resten av natten typ.

Imorgon åker jag till det lilla skånelandet.
Jag ska få träffa Maria, Julias och Stefans mamma, samt så får jag väl köra på impulsiviteten och åka ner till  dendär lilla Snuffen.
Idag har jag ätit sushi med Linda vid Kapellplatsen och det var otroligt att träffa henne igen. Längesedan nu, och alltid imponerar hon mig, med sin ambition, sina idéer och allting därtill. Och inte minst att hon orkar studera på läkarlinjen, om jag åker till sjukhus vill jag ha henne som läkare.
Humdum, jag gick och promenerade en sväng i det härliga vädret tidigare idag också innan jag åkte med Annie hem till My och med dem har jag umgåtts ikväll. Trevligt ... ?
Jodå, jag har lagat mat, vi har tittat på film och umgåtts, pratat och mjae. Det har varit najs.
Nu kan jag väl inte direkt skriva och uppdatera någonting mer, nu ska jag umgås lite mer innan jag går och lägger mig.
Möte imorgon också, det ska bli najs...:)
Nödvändigt typ.
Det involverar manus. Det ska bli spännande.

Har ni någonsin haft samma problem som jag?
För mycket åsikter om allting?
Inte direkt på ett negativt sätt utan snarare på det sätt att jag är en dam som har synpunkter, egna åsikter och tankar om det mesta.
Det känns bättre att dessutom kunna ha det i Sverige än i Spanien, det inte bara känns mer okej, det är mer okej. Sedan ska man givetvis inte yttra sig om allting för då tar inte bara andra skada ... men en själv tar nog mest skada.
Ge dig in i kampen om att försöka övertala mig att gå ifrån min katolisism, då blir jag fly förbannad vill jag lova.
Inte så att jag säger någonting trots att blodet i min kropp nästintill kokar, jag har lite mer vett än så.
Det som gör att det bränns inom mig är att någon vill ändra på mina tankar och åsikter, och inte accepterar att jag kan tro eller tycka något annat. Ändå gäller detta då endast mig.
Ger jag ens en tanke på hur illa andra människor behandlas och har behandlats inom området ryker mitt temperament totalt, men även detta håller jag tyst om.
Guess why?
Jo, för en liten svensk tjejs åsikt spelar ingen roll någonstans. Vi utan makt kan inget göra. De med makt som kan göra någonting, gör absolut ingenting åt saken.
DET är illa.

Alltså en del dagar är man mer cp än andra.
Tex som när man på jobbet vill vara lika tuffa som alla andra och slänger på alla möjliga fula blommor i huvudet.
Mina arbetskollegor har inte skrattat mer någonsin tror jag.

Men jag måste medkänna att jag gillade verkligen kjolen,
den var sjukt bekväm ..:)

Jag känner mig lite småöm i kroppen,
först promenad genom halva Göteborg och sedan dans i två och en halv timma. Härligt.
Man kan ju tro att sex timmars dans i veckan är nog, men jag vill dansa mer. Jag vill dansa jämt.

Förutom när Alvaro och jag tar mexikanska duetter med lucky luke då givetvis.

Det är knappast roligt att härdanefter behöva ha näsan i böckerna nästintill konstant, idag mer än andra dagar till och med.
Jag måste packa min väska och bege mig emot staden, dvs ifall västtrafik medtycker. Är nog ingen i Göteborgsområdet eller ah, hela västra götaland för den delen som tkr om dem.
Allt de gör är att fucka upp sig.
Inställda tåg och bussar, värvat med förseningar hela tiden ... and guess what more? Högre priser också. Det går inte riktigt ihop. Men aja.
Jag ska i vilket fall träffa My. Och tänk er eller ej men vi ska ha en pluggdag. Intense.
Dvs jag måste packa ner mina block, mina pennor, böcker och markeringspennor. Jösses amalia. I will die.
Jag funderade på ifall jag skulle gå och dansa ikväll också men inser att jag hinner nog inte dit, och dessutom så dansar jag ju imorgon ändå så vad spelar det för roll då?
Vilket också ger mig en tanke att jag kanske borde börja repetera lite danser för mig själv så jag inte glömmer bort dem ... det har ju börjat bli en del nu ...

Jag borde kanske engagera mig i att skriva här men jag orkar inte riktigt just nu.
Jag har för mkt att göra och för mkt att tänka på.
Att sedan tänka på att skriva något här blir bara rent blahablaha.
Förra veckan var jag med om en del tramatiska händelser. Typ värre än Andra Avenyn. Och då är det ganska illa alltså.
Jag är däremot faktiskt lite nyfiken på 183 dagar serien då många av mina vänner är med i den. Okej visserligen är en del vänner och bekanta även med i Andra Avenyn  också, men efter fem minuter av den serien insåg jag att den var ingenting för mig.
Nah.
Ohwell.
Inspiration? Förhoppningsvis kommer mer imorgon.
Har varit och dansat idag också ... lika härligt som alltid <3

Jag har gett ifrån mig lite ilska idag.
Jag misstänker att det var behövligt, väldigt behövligt.
Första veckan i Sverige har varit så otroligt jobbig på många sätt, men ändå väldigt positiv på andra. Det är svårt att definera vad som övervägt vad men jag måste ju säga som så att en hel del av de negativa delarna är de som sattit sig fast.
Däremot var hemkomstdagen nästintill bara bra. Inte allt "hejdåandet" då givetvis men Paris och Sverige. Alla jag träffade mitt väldigt första dygn.

Men jaja, jag orkar inte uppdatera för mkt om det, när jag laddar in bilderna i datorn så ska jag åtminstonde ladda upp lite bilder ifrån Paris.
Mihihi.
Idag var en jobbig dag. Min mage har gjort så ont att jag knappt velat andas, eller ens finnas.
Men för att göra uppror för mig själv och efter timmars av ren smärta gick jag och dansade.
Allt tillsammans blev det sex timmars dans, eller ja sex och en halv om man slänger in "paus" tiden också.
Mina fötter gör ont, mina tår blöder, två stycken iaf.
Gah.
Jag ska hoppa i säng nu och försöka sova lite i varje fall, eller ah, vila och titta på film. Eller en serie, vi får väl se.
Sova ska jag försöka med också, men jag tycks bara drömma mardrömmar det senaste.
And hey, jag saknar Juan något så extremt. Usch.
Den känslan är inte rolig.

Jag har tappat min motivation.
Jag har knappt lust att andas längre. Usch.
Plus att mitt magsår spökar.
Snälla ta bort mig.

Nej jag har ingen motivation att skriva någonting idag.
Inte de senaste dagarna heller.
Jag har gått runt och varit frustrerad, tassar på tåna och vantrivits totalt. Det är ingen intresserad av att läsa om. Jag blir ännu mer arg när jag ens tänker på det.
Därför tänkte jag bara säga att v.10 går en grym lunchteater på stadsteatern här i Göteborg som alla borde se.
Jag älskar den föreställningen.
Mary Kingsley heter den. Kika infon här.

Jag orkar inte skriva ner nu.
Jag är trött.
Jag ska försöka sova.
Jag kommer inte lyckas,
men men.

Imorgon ska jag dansa <3

Vart någonstans börjar man egentligen?
Jag är i Sverige just nu. Jag tittar ut och jag ser frost, bara synen av detta gör att jag fryser.
Men jag måste ju faktiskt medge, någonting som jag inte trodde var möjligt, men nu inser jag att det är sant.
Jag tycker om det svenska fyra årstidssystemet. Visserligen lär jag väl klaga i fortsättningen när det är kallt, för seriöst det är så kallt att man fryser ihjäl här(!!!), eller när slasket kommer, men åh, då måste det ju komma snö först?
Haha.
Men faktiskt, att se hösten och alla olika färger på löven är så otroligt vackert, att få se snö är bara rent underbart, eller när alla blommor börjar komma upp på våran, se hur alla svenskar blir som galna när solen väl tittar fram och det börjar bli varmt.
(Typ som alla spanjorer blir galna när det är regn, de blir dock inte glada).
Sommaren, är den årstid jag inte riktigt upplever, eller jag har inte gjort det på två år iaf. För sommaren för mig är numera Chaparral och det är inte direkt någon riktig svensk sommar då jag jobbar i stort sätt varje dag, lever ett liv som i en bubbla och mjae.
Det är ingen "normal" sommar det.
Igår tyckte jag nästan, och nu vet jag att jag seriöst blivit smått galen, att det var skönt att gå ut och frysa. Okej den känslan varade kanske bara i tio sekunder men den var ganska cool att uppleva.
Det är som Sjef och jag talat om, han bor ju i Malaga året om men åker hem till Holland på vintern, men då han åker dit tycker han typ det är nödvändigt att "freze my ass off once in a while" med en känsla av att det är gött att få frysa någongång om året då han alltid har det varmt.
Detta gäller väl inte att vi svenskar ska uppskatta våran kyla, för den tycks vi klaga på jämt och ständigt. Men igår insåg jag vad Sjef menade i varje fall.

Hmm.
Jag måste hitta en kabel också inser jag. Jag har en del bilder som måste laddas/visas upp.
Jag hade ju som sagt några timmar i Paris och jag hann se triumfbågen, notre dam samt eiffeltornet.
Absolut mest stört var att när jag vid triumfbågen stöter på Michael(!!!!!) en gammal kompis jag åkt snowboard med för drygt fem år sedan, en gammal katolik vän.
Bra, grej. Han har pluggat i USA i kanske tre år nu(?) är i Europa för kanske endast några veckor innan han flyttar vidare till Australien och vad? Jodå, vi träffas i Paris, PARIS av alla ställerna?
Då var han där med en kompis innan han åker hem till lilla Sverige en stund. Tror både han och jag själv blev väldigt chockade över att stöta på varandra där, men ack så roligt !

Eftersom jag är halvt död, mentalt rubbad och har ont i hela kroppen kommer jag inte att skriva för mycket idag.
När jag orkar går jag egnom denna helgen och vad jag gjort, men just nu orkar jag inte. Det är ju verkligen en del.
För att inte tala om chocken av att det är jättekallt...!