vara ute och umgås idag.
Istället sitter jag fast i både bok och manus. Snart kommer Jonas Gardell på tv också (liksom varje vecka), och jag vill nog inte helst se honom i ovetandet om hur jag kommer göra en av hans rollkaraktärer.
Nu vill jag inte precis tänka mer på det. Jag mår dåligt.

Jag har inte kunnat sova på vad som känns hela natten.
Jag har frusit, varit varm frusit etc etc ... ni vet. Såndär härlig riktig feberkänsla.
När jag vaknade var jag arg, någonting jag avskyr att vakna upp med. Ilska.
Nu är dagen nästan förstörd.
Det blir så mkt tjöt, prat, klagomål och jag vill helst bara sjunka genom jorden.
När jag vaknade hade jag 6 nya meddelanden på min mobil varav jag inte ens läste fem utav dem utan slängde de bara direkt.
Jag har ont i magen, huvudet, benen ... ja överallt. Plus att jag känner mig hängig... och ... jag får inte ta några värktabletter.
MENMEN.
Hittade denhär bilden som togs i somras istället. Mexarna fick syn på mig och Lucky Luke, (Rasmus) och tog en bild.

Han var en av de två hjältarna jag hade i somras.
Han som piggade upp när man var nere, han som var moraliskt stöd när allt annat gick åt helvete. Eller också han man bara kunde skratta hejdlöst med ...

Det något komiska är att han är skåning.
Alltid dessa skåningar ... och påtal om det så måste jag ju gå och ringa en nu.

Är att mina händer blir så äckligt torra.
Det är mindre trevligt,

Så ska jag titta på film i massor samtidigt som jag ska plugga.
Mellan föreläsningar och arbete har jag umgåtts med Adam, den söta lilla prinsen. Eller ah, det var väl en viss överdrift.
Karln är ju iaf motiverad.
Frågan ifall dethär med läkarstudierna grundar sig på någonting? Haha, jag kan inte sluta fnissa över att det är högst sant och jag finner det komiskt. Dvs nästa gång (vilket det absolut förhoppningsvis inte blir) så ska han rädda mig, ge mig hjärt och lungräddning, ringa ambulans och bli hotad av en ordningsvakt. Tycker att han är skyldig mig det. Haha, eller inte.

Detta är fucking ej real.
Jag hade ingen aning. Annie, tack för denna informationen.
Låten som vi alla gått runt och sjungit på som mongobarn är en KENT-låt.
Inte helt okej.
Kyss meh hårt, kyss meh som en slägga....

Förlåt, jag ramlade in på en blogg och fann denhär.
Lätt att det får stå för dagens skratt.

Jag vet inte exakt vad för ord jag ska till,
för det finns ingenting jag riktigt vill skriva just nu.
Repade med full kostym igår på teatern. Jag har aldrig kännt mig fulare, med sjuttiotals klänningen i tre storlekar för stort icke figursydd med 70-rals mönstrade ringar i lila och orange. En liten jacka i samma mönster och orange fula knappar, samt en solhatt i strå och glasögon.
Och gråvita högklackade skor.
Jag ser ut som en överdrivet överviktig gammal kvinna. Det är roligt.
Imorgon är det rep igen, med all kostym å grejs och jag ska även fotograferas till programbladet.
Så idag ska jag läsa manus men har inte kommit så långt än, jag ska läsa filosofi men så långt har jag inte heller kommit.
Jag kom hem lite försent eftersom jag träffade min käraste kusin igår och vi hamnade hos mamo, (min farmor, hennes mormor) och övernattade där.
Spelade överdrivet många omgångar av UNO och tittade på Pippi Långstrump. Härligt, så ska det vara.
Socialiserade med mamo också givetvis.


Och sådär påtal om teater så slänger jag in en bild från våran slutproduktion förra året.
Övergången till sista scenen, då jag tuppat av på golvet och alla kommit dit för att få reda på "Vem fan Lisa Jansson egentligen är".

Vet inte ifall jag slängt in detta klippet tidigare men eftersom både jag och Adam just nu sitter och skrattar hejdlöst åt dethär båda två så tänkte jag slänga in det här ... om även igen.

Och observera att denna reklamen seriöst visades på Spansk tv när jag bodde där.
Då mina rumskompisar kom skrikande till mig att "Jennifer det är något svenskt på TV!!!", sprang jag in i vardagsrummet och såg denna reklam.
Då undrar man verkligen om det gått för långt eller inte.

Ni lär inte ha någon aning men jag tänkte ändå slänga in en låt som får mig att att både minnas och skratta jättemkt.
Att det kommer från Spanien förstår ni kanske ... men att det har med tra tra tra att göra visste ni kanske inte?
Fast ni som vet vad tra tra tra är och känner mig tillräckligt bra kan nog förstå precis vad det handlar om ...
(Och med tra-tra-tra menar jag nu inte låten ...)

Bailando sexy le doy
Dembow, dembow...
A ella le encanta
Como le hago y le doy
Dembow, dembow...
Bailando sexy le doy
Dembow, dembow...
A ella le encanta
Como le hago y le doy
Dembow, dembow..

28 Februari - 2009 09:34

"Egentligen skickar jag inte detta sms till dig för att vara snäll och gratulera dig på namnsdagen, jag vill att du ska gratulera mig ju!"

---

Ja jag har namnsdag med mitt mellannamn Maria idag (liksom typ tusentals), Maria är däremot rolig och skickar sms då jag glömt att skicka ett meddelande till henne i tid, 09:34? då hade jag inte ens gått upp.
Schysst.
Jaja, grattis på namnsdagen då Maria, liksom alla Marior idag.

Så var det lördag då, ledighet ... för mig(?) för mkt.
Jag skall inom en timma iväg och repa lite teater, andra repet nu, sedan ikväll måste jag läsa manus i mängder även om jag helst vill socialisera mig lite.
Det känns som om jag varit fast inuti en uppblåst ballong och någon precis tagit en nål och gjort hål på ballongen med ett "PANG" och släppt mig fri.
Antar att det betyder att jag vant mig vid Sverige nu, eller bara att jag är back on track?
Hursomhelst så njuter jag.

Härligaste kvällen på länge och jag känner mig lycklig i kropp och själ.
Jag ville inte sluta but all good things comes to an end. Aja.
Jag fick dansa mkt, och höra mkt.
Roligast på hela kvällen var när jag fick kommentaren "Du dansar så graciöst ... du har dansat klassisk balett va?" ... då dog jag nästan av skratt.
Jag och balett då eller? Tro mig ... vi skulle inte gå hand i hand. Jag iförd en balettdräkt får mig nästan lika illamående som när jag tänker på när Snuff ska använda min present till honom. Iofs, illamående blir jag nog inte, då lär jag nog avlida av skratt for sure. Det blir årets händelse, årets skratt ... antagligen för det är nog då jag skrattar mig själv till döds.
Låt mig citera "Fucking ej real", för så kommer det verkligen att gå.
Dessutom ... påtal om dans och kvällen så vill jag lägga in en av mina favorit låtar just nu.

När jag dansar till denna låten känner jag mig som en helt annan person.
Jag känner mig lugn, och nästintill sovande då jag känner mig så trygg.
Jag har svårt att sitta still och vill bara sväva med ...
Kanske för att dansen vi dansar är så härlig också vad vet jag?

Efter att ha pluggat manus och filosofi halva natten känner jag att det är dags att bege sig mot sängen för att sova.
Måste ju erkänna att jag insåg att det gått för långt när jag började lyssna på Backstreet Boys, vilket jag började med för drygt tre minuter sedan.
Backstreet Boys, det enda pojkbandet jag tyckt om. (jag tror iofs att jag tyckte om några N'sync låtar samt några av Five's låtar också) Vill nog inte riktigt veta hur många av deras låttexter som fortfarande sitter kvar i huvudet trots att jag inte hört låtarna på kanske tio år nu.
Men pojkband ja, jag är för ung för bli förälskad i Take That, och för gammal för att ens uppskatta Westlife, även om det enligt mig är stor skillnad mellan alla de två sista. Mest Westlife iofs, fucking coverband usch.
Ska nog inte ens kommentera vad jag anser om coverband för andra anser nog annorlunda än jag. Men kan ju säga som så att en del covers gillar jag, på vissa låtar. Vissa tolkningar. Men band som endast "livnär" sig på covers borde förbjudas. Mest för att jag inte tycker att man ska klampa över andra för att komma någonvart. Eller på någon annans bekostnad för den delen.
Men innan jag blir för involverad i att skriva någonting åsiktsfullt som grundats i att jag råkade halka in på en hemsida där en Backstreet boys låt var igång och som nu är på väg att spira iväg i att klampa över andra för att få sin vilja, eller karriär på fart så ska jag avsluta detta och gå och lägga mig.
Imorgon är det en massa saker jag vill hinna göra nämligen.
Typ dansa så mkt att mina fötter börjar blöda. Plugga så mkt filosofi att hjärnan rinner ut med blod genom örat, eller plugga manus till jag tappar rösten.
Inte riktigt så grovt på de två sista, men jag är ganska övertygad om att min vänsterfot kommer att blöda efter allt dansande som det blir imorgon. Jag har ju fortfarande knappt en nagel på min ena tå på vänsterfoten så ... Haha.


Anyways med ett litet leende säger jag väl godnatt.

---

Sötaste Jenny,
du är på tok för gullig som har hopp för mig.
Men lugn och fin, du behöver nog aldrig sitta uppe och titta på Oscarsgalan :)

Jag har ögoninflammation så ajs, det kliar lite grann.
Ingen fara egentligen, däremot suger det lite att ögondropparna jag fått känns som aceton i ögat.
Du som erfarat detta vet att det inte är speciellt skönt.
Menmen,
ska ta en dusch, dansa egenom tisdagens dans då jag missat dansen ikväll (och resten av hela februari och mars), njuta lite och springa iväg till repet.
Första repet med en ny grupp, och jag inte ens läst egenom hela manuset. Detta skall bli spännande. Inser att helgen innebär intenseplugg, av både manus och på min filosofi.
Isolering på topp nivå alltså.
Men inte försen imorgon ändå.

Får man meddelanden som dehär blir man glad.

---

"Det är såhär, jag är med i en teatergrupp, vi ska spela Jonas Gardells människor i solen, oturligt nog har vi drabbats av flera avhopp och saknar förtillfället en Fru sörensson. Rollen är en gammal dam och har väldigt mycket text, därav avhoppen. Jag tycker mig minnas att du är rätt bra på att lära text. Premiären är redan den 13 Mars så det är en aning bråskande. Men om du känner att du vill och skulle klara av det, hör väldigt gärna av dig till mig. Så fort som möjligt och senast på torsdag den 26 innan kl 18.

Vi hörs, kram!"

---

Träffade regissören idag också och hans tjej. Trevliga människor. Börjar repa imorgon.
Nu kommer min närmast kommande framtid att bestå av teater. Det gillar vi.
Däremot missar jag min dans på grund av detta, men det är det väl värt ? =)
Men lite stress blir det.
Men det gillar vi.

Röda läppar, vita tänder,
om man vet att man får besök, borde man då inte klä upp sig lite?
Veckan är fylld av dans och det känns uppiggande och meningsfullt.
Jag har massvis att plugga också så det blir lite isolering i veckan förutom med dansen.
Jag har möten jag måste gå på också.
Det tar aldrig riktigt slut på stressen, på paniken eller på problemen.
Nu ska jag vila så gott jag kan, för jag är fullt medveten om att det inte blir en långvarig vila ändå.

Nerbruten, söndermosas, totaltkapitulerad.
raise your hands please?

Sovande lik ger mig slående tankar.
Jag hackar tänder tills endast tunna små besparingar finns kvar som irriterar mitt redan rödinflammerade tandkött.
Jag söker ord,
jag söker hjälp.
Gamla kontakter återknyts på grund av onda händelser, och jag frågar mig själv ifall det var värt det återknytandet av relation på grund av all smärta som tvingats genomlida däremellan?
Jag bugar och bockar,
kampen har bara börjat på denna överdrivet långa utrdragna process, och hur många tårar, ångestattacker, hysterianfall och förvirringar som du kommer att genomlida så kommer jag att stå bredvid dig hela vägen.
Hålla dig i handen och ta emot all den skit som behöver fara ur dig, för oavsett hur stark du än må vara, kommer detta att knäcka dig mer än allt annat du tidigare varit med om.
Just believe me ... I know

23 Februari 2009 - 06:05

"Jennifer, jag såg precis att Oscarsgalan varit inatt ... är du fortfarande vaken? Lust att käka frukost tillsammans med mig vid sjutiden?"

---

Härligt att han vet att jag är vaken och har tittat på galan.
Lite tråkigt att jag är för trött för att träffas och äta frukost nu.
Förlåt mig Adam, men vi ses ju i veckan ändå :)