Trots bergodalbanan min familj går igenom just nu står vi på fötter, har mat att äta och framförallt har vi varandra.
Alla vänner till var och en i familjen är så stöttande, rara och förstående. För en gångs skull känner jag positivitet gentemot detta medlidande.
Jag är för klen för annat. Jag har failat enormt mkt. Jag behöver stöttning. Det är en av få gånger jag ber om det ... men jag gör det ändå just nu.
Tacka vet jag att dansen finns, och alla där. De är änglar allihop.
Jag känner ingen mer motivation till att skriva idag.
Jag har lett min sista lektion på nivå 3 idag, det gick bra och jag tyckte om det, och kursdeltagarna likaså :) Det var oerhört trevligt att bli bemött så.