Upprepningar av nerbrytning.

Mitt humör är som en bergodalbana.
Totalt men jag försöker att inte tänka på det för mkt, tänka i negativa tankar heller men vad kan man göra?
Därför försöker jag dansa så mkt jag kan för då känner jag mig lugn, samt att gå och träna. Det mår jag tiptop av. (Och nej inte tiptop i som i mitt vanliga tiptop utan ett seriöst tiptop). Jag mår bra av det.
Träffade min syster idag och det var ju ett tag sedan sedan sist och vi möttes vid sjukhuset och gjorde besöket där. Vi var där i drygt en timma och tio minuter innan vi begav oss hem till respektive.
Imorgon blir en lång-lång dag.
Plugg, dans, sjukhusbesök, träning. :)
Adam ringde ikväll och sade endast orden "Förlåt. Jag ska göra mitt bästa för att underlätta det hela för dig. Du får höra av dig om det är något"
Han lade på och jag ringde upp. Sedan pratade vi i drygt en timma om ... mja en hel del.
Ringde även till Juan i Spanien och pratade med honom ett tag. Kändes skönt. Prata lite spanska också ... känner att jag börjar tappa det. Ischischisch.
Får köra hårt.
Min kurslitteratur borde komma nu i veckan. Snarast möjligt hoppas jag. Annars hinner jag inte med... någonitng.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0