Ibland, jag får inte tänka så, får inte känna så (egentligen får jag ju det men det känns ju fel)  så vill jag strypa turister.
Seriöst.
Föräldrar som tappar bort sina barn och istället för att leta går de och köper sig en öl, den grymt långsamma gången runt i parken, upptagandet av hela vägen. Eller hur de riktigt puttar fram sina barn för att vara elaka mot de improviserande.
Hur mycket har man inte fått höra om barn som hoppat på eller försöker hoppa på Lucky Luke eller bröderna Dalton?
GAH.