På grund av stress och för lite tid så fick jag gå till läkaren idag istället.
Jag fick skjuts av Juan över halva staden till hans morbrors privatklinik. Egentligen skulle jag åkt hem till hans morbror men då Juan sa att det antagligen var allvarligare än att bara kolla upp hemma så vi fick åka till privatkliniken och undersöka mig, ta lite blodbrov etc etc.
Tur säger jag bara att Juann var där för att översätta då jag knappt förstod vad som sades. Medicinska termer blandat med spanska = obegripligt.
Jag har i vilket fall en lindrig form av úlcera gástrica, vilket på svenska är magsår.
Så imorgon då alla apoteken är öppna så ska jag iväg och handla mina härliga mediciner ...
Antar att det finns en del bra saker som kan komma ur dethär...
Jag har ju en anledning till att tacka nej till fester utan att få folk att tjata på en. I och för sig har jag ju redan tackat nej till en hel del det senaste men alltid detta tjatet om "varför?" och "du är så tråkig".

Jag förstod inte allt farbror doktorn sade men någonting om någon fin bakterie? Hum... Det kommer nog till klarhet, ska ju tillbaka dit i veckan och göra ett andra besök och kolla upp lite mer ... jag vet inte riktigt.
Jag vet bara att jag har riktigt riktigt ont just nu.

Om mindre än tjugo minuter kommer en läkare hit och ska ta sig en titt på mig.
Anledning?
- Jo jag är för svag för att åka till läkaren själv. (och för det faktum att Juans morbror är läkare och efter ett telefonsamtal till denna man från en orolig Juan sade han sig komma på studs).
Egentligen är jag inte jätteorolig då jag som vanligt tror att hela alltet begrundar sig på stress, för lite sömn samt för lite vätska. Att jag sedan kräks, skakar, har feber och hela min kropp känns svagare än min lilltå. Okej den metaforen var väldigt dålig men jag kunde inte beskriva det som något bättre.
Vad jag sysselsätter mig med dock är att studera spanska med Juan, och emellanåt försöka lära honom lite svenska. Hans svenska är urgullig, jag borde spela in honom när han pratar, för det är hysteriskt.
Jaja, mer orkar jag inte skriva nu, mer orkar jag inte göra.
Nu ska jag återgå till studerandet.

Har jag dessutom berättat att jag hittat en massa svenska böcker här?
Just nu håller jag på och läser en bok av Jane Moore, typiskt tjejig bok. Om en kvinna i 34-årsåldern som ska hitta den rätta mannen eller något liknande.
Längtar gör jag dock tills jag har läst färdigt den boken (som faktiskt är något underhållande i mina ögon), då jag ska börja läsa El Choco av Markus Lutteman, någon som läst den som kan berätta om denna är bra eller inte?
Den verkar väldigt intressant i vilket fall. Typ sådär intressant som att jag kommer att få mardrömmar av den ...

Att vakna idag påminde lite om hur det kändes att vakna igår.
Plågsamt.
Jag vill vara frisk och må bra och blir nästintill arg för att jag fortfarande ligger i sängen, med fönstrerna täckta och att det är mörkt som det ögonblick solen precis gått ner vid horisonten.
Jag funderar däremot på att gå på en lång-lång-lång promenad i några timmar och hoppas att jag mår bättre sedan, eller må sämre men då kan jag ju i vilket fall kolapsa i min säng igen och studera mera.
Ledsen då det är helg och jag faktiskt ville göra något roligt på helgen, men glad ändå då jag tackade nej till att åka till marocco denna helgen.
Fast i och för sig, tanken att spy på alla araber får mig faktiskt att le lite. Min första visit i afrika och det är så jag tackar araberna för att jag får träda in i deras land.
Men nu när jag inte är där, så kräks jag hellre i min egen toalett istället för på deras gator.

Jag har ångest över att jag inte studerar så mycket som jag behöver.
Egentligen borde jag inte ha ångest då jag studerar otroligt mycket, problemet är bara att jag trots det ändå inte förstår vad jag faktiskt håller på mig.

Idag var och är en riktigt, riktigt jobbig dag.
Enda sedan jag vaknade imorse låg jag och drog mig i sängen och kände att "jag vill verkligen inte gå till skolan idag, jag orkar verkligen inte gå till skolan idag", men sånt funkar ju inte och då jag slog upp ögonen kände jag också att "ånej jag vill inte gå på dendär festen ikväll, nej jag vill verkligen inte gå" det fanns ju inte heller på listan så jag klev upp, drack mitt kaffe (som i nuläget kan få mig att kräkas) och satte mig i soffan min och gjorde färdigt mina läxor.
Tog mig till skolan vid 9'30 men ville hela tiden mest sjunka genom golvet. Jag kände mig yr och svimfärdig, blandat med att också känna mig kräkfärdig.
Rasterna kändes som en räddning då jag fick frisk luft och kunde andas, men koncentrationen i klassrummet funkade inte alls.
Det som piggade upp mig var att jag kollade in på den nya lägenheten de gör i skolan och insåg att allt de köpt är ifrån IKEA, inte för att det hjälpte så mycket, jag ville helst bara försvinna ändå.
Att tänka på festen ikväll gjorde mig bara ännu mer kräkfärdig.
Kom hem och tänkte äta något lätt, såsom en sallad men knappt hälften fick jag i mig innan jag mådde ännu mera illa, magen gjorde ännu mera ont och jag bestämde mig då för att gå och begrava mig i min säng.
Trodde att det skulle gå över när jag vaknade men inte fick jag mycket sömn och inte mådde jag bättre då jag vaknade, snarare sämre. Så nu sitter jag här och efter att den timma har gått är läget under kontroll, trots att jag har vart uppe och kräks lite. Haha!
Jag har ju iaf en bra anledning till att inte gå på festen ikväll? Men nu börjar jag mer känna för att gå, men ack nej. Jag ska inte kräka ner alla, det vore ju inte så smart ...

En väldigt gammal bild men jag slänger upp den ändå.
Melanie, Stephanie, Barbara, jag och Noelle

Trots fem element igång i huset känns mina fingertoppar som de kyligaste istappar i januari månad. Inte heller bara så, min hud är så extremt torr att man nästan skulle kunna tro att det är sommar dhuden flagnar och den bruna sommarfärgen försvinner. (Nu blir det ju aldrig så illa för mig, men ni fattar grejen).
Igår började jag en ny bok att läsa. Det kändes som ett underverk kom över mig, att bli kulturell, smart och, intellektuell.
Dessutom igår fick jag ett ett telefonsamtal ifrån mina kära föräldrar strax efter att de läst min blogg. Det fick mig att flina en aning och jag insåg att det var härligt att höra deras röster igen :)
Det kändes bra att även de höll med om att det inte var nödvändigt att tala i telefon hela tiden, "det är tillräckligt mycket kärlek mellan oss för att behöva prata varje dag".

Ibland undrar jag lite ...
Jag pratade med mina holländska vänner och vissterligen är några 18, andra 19 och även några som är runt 21 men alla har de kontakt med sin familj jämt och ständigt, om inte en gång om dagen så i varje fall varannan dag. Hej tänkte jag ... när pratade jag senast med mina föräldrar?
Jo, samma dag som de lämnade Malaga och hur längesedan är det? Mjo ungefär tre veckor sedan. Är jag mer känslolös som inte känner ett behov av att prata med dem då jag är här?
Mina hollänska vänner säger "men jag är så nära mina föräldrar så det är nog därför", hmm... jag tycker inte att jag har ett dåligt förhållande till mina föräldrar, men jag känner inte heller att jag har ett behov av att tala med dem stup i kvarten, lika så känner jag inte ett jättebehov av att tala med mina vänner i Sverige hela tiden heller.
Eller jo, det har jag men ingen svarar ju på mina mail eller så svarar de inte när jag ringer utan tänker "vilket freak ringer mig från ett skumt nummer". Jaja. Ingen kan ju säga att jag inte försökt.
Just nu spelar det ingen roll då folk tydligen är djupt upptagna med sitt eget och vänskapsbanden både stretchas och suddas ut med tiden.
Jag orkar inte bry mig mer just nu.

Vi knyter an igen när jag kommer hem, (hoppas jag), det är väl då orken finns av att bry sig, inte när personer i fråga finns flera tusentals mil ifrån en. Kärlek är väl inte alltid så stark ändå... :/

Hej och hå, helgen var helt otrolig.
Jag slänger in bilder när jag orkar föra in dem på datorn ... just nu känner jag dock för att dö ... en stund. Marieke och jag ska somna till en film i min säng.
Det är nödvändigt för överlevnad.

Det finns sa otroligt manga intryck fran denna helgen som jag inte vet vart jag ska gora av dem nagonstans,
helgen har varit fantastisk, det enda negativa ar nog att jag tagit alltfor lite bilder..:/
Jaja, vad ska man gora, jag har minnerna kvar i varje fall. Haha

Godmorgon och hej,
dags att bege sig ivag igen for nyfikenheter och roligheter i denna underbart vackra stad. Idag ska vi ut och titta, fixa och mysa runt innan vi ikvall ska ut med vara rumskompisar och festa jarnet.
Vara rumskompisar ... haha, tva London-bor. Helt hysteriska, helt otroliga, fantastiskt roliga.

Ah, vart ska man borja och vart ska man sluta?
Kanns konstigt att vara har, for upplevelsen denna gangen ar sa annorlunda emot vad den var sist jag var har.
Men nu maste jag faktiskt forsvinna igen, tvatta ansiktet mitt och bege mig ut och gora upptag. Ska till ett Oceniarium idag, varldens nast storsta. Ska bli grymt.

Bla himmel och harligt solsken.
Vackra fina portugisiska pojkar, vad mer kan man begara?

Tjena mors tjena hej!
Sitter pa varat hostel och skriver en liten platt ... josses, jag ar kar i detta hostel. Det ar modernt, snyggt, bra pris, trevlig personal och mitt i centrum.
Kan man begara mer?
Daremot inser jag att jag inte forstar ett ord av portugisiska, och jag kan absolut inte forsta att jag en gang i tiden tyckte att detta sprak lat vackert, det later som en blandning mellan arabiska, ryska, italienska, franska, och spanska.
Helt fruktansvart!
Staden ar otroligt vacker och det kandes faktiskt ganska konstigt att vandra runt har IGEN.

Jaja, jag maste sprigna ivag nu.
Dags att ga ut pa stan... hihi!

Huset är svinkallt och jag fryser,
jag hann inte plugga igår och jag känner mjölksyra i benen efter bergsklättringen igår.
Nu ska jag dricka kaffe och ta mig ett glad drickyoghurt.
Sedan måste jag gå till skolan.
Jag har en jobbig lektion framför mig.
SUBJUNTIVO, usch. och jag som aldrig har varit mycket för grammatik ...:/

GODVERDOMME!
Sverige - Holland 1-3.
Fuck, snälla Sverige vad håller ni på med? Jävla Zlatan, äckliga Mellberg som tackar nej och Ljungberg ... vart fan är du?
Vad gör backarna? Stackars Isaksson som inte får någon hjälp ... hur konstigt är det då på en skala att tre mål far in i tro?
Men herr Källström, du är mannen att lita på. Varför sätter ni inte alltid in honom? Idag verkade han vara som nya den nya Zlatan ju?!
Tror det svenska laget behöver lära känna varandra lite mer, det är massa småsöta pojkar som behöver spela mer ihop och lära känna varandras spelande.
Just nu är jag rädd för matchen emot Portugal, då måste vi ju liksom vinna ... annars är det bye bye och inget VM, däremot är jag rädd att vi failar och inte kommer med i VM nästa gång. Och wtf Sverige, ni får väl kämpa lite?
Efter matchen Sverige - Holland hade Spanien - Chile redan börjat. Och oh my god var det en bra match?! Så himla mycket bättre än våran Europeiska fjantiga stil.
Spanien vann med 3- 0, and oh shit are they good or what?
Sergio Ramos, Fernando Torres ... omg vilka hjältar. Torres mål var bara det klockrenaste någonsin.
Dessa två lag sprang konstant, hade koll på varandra, spelade och var rent av fett mycket bättre än vad Sverige varit de senaste åren.
Om Sverige blir lika som Spanien är nu, då kan jag lova att jag kommer att bli en stolt fotbollssvensk. Frågan är ifall det kommer att hända dock, seriöst ... kolla på dessa två olika lag idag.
Det är en ENORM skillnad...

Hihi,
nu är allt tipp-topp-gaulet-tokigt.
Mer orkar jag inte skriva nu...
Har pratat med lite folk i Sverige idag. Det kändes skönt.

Jösses, det känns som om jag sitter mitt i en emellan en dramatisk scen på operan, musiken runt mig är så hög med hysterisk operamusik och jag blir nästintill rädd...
Jag förstår inte heller varför jag är vaken och ganska pigg då jag har vart ute och gjort Malaga staden osäker de senaste två kvällarna.
Idag får vi en ny rumskompis, och detta skall bli spännande ... vi väntar med spända sinnen på att se vem denna personen må vara.

Ska strax gå ut på en promenad i värmen, få en liten härlig färg i ansiktet då min solbränna försvunnit totalt (eller så känns det i varje fall), jag vill däremot ha det lite varmare här men jämför man med Sverige ska man kanske inte klaga?

Hinner egentligen inte uppdatera mer just nu, både av anledningen att datorn jag sitter vid dör strax samt en anledning då jag ska gå ut på promenad med Marieke alldeles strax.
Jajajajaja, vi får ta resten senare ... hihi.

Just hemkommen från en mysig promenix uppmot berget med vackra villor och myspys utsikten, solen åh. Idag har vart varm å mysig.
Igår bakade jag pizza med några kompisar från skolan samt en annan kompis utifrån. Det var mys, riktigt mys.
Allt är mys just nu.
Resan till Lissabon är bokad och den blir istället nästa helg istället för denna kommande. Helgen efter Lissabon verkar det som om jag far till Marocco med några vänner men vi får väl se... hihi.

Ikväll ska jag plugga och beger mig strax till min lilla villa ...
senare ska jag möta upp med mina svenska vänner, det ska bli nooojs.

Myspys -gospos-
Jag och Marieke har tagit oss till närmsta internet café på stranden då internet-et i våran villa har totalt lagt av. Kanske är så att någon har upptäckt att vi har lekt med deras internet och stängt av oss ... vem vet?
Haha, men det funkar ändå ...

Ikväll ska jag studera, krypa upp i min soffa och titta på film och verkligen mysa i min ensamhet. Även om det inte riktigt är möjligt, eller ah, det är inte möjligt att njuta av ensamheten på det sättet men för idag får jag tillåta det och göra det möjligt.
Marieke ska iväg och äta middag med holländare ikväll och trots att jag är medbjuden känns det väldigt märkligt att gå med och tvinga alla att prata med engelska även ifall jag förstår mycket holländska nu så kan man inte tränga sig på så.
Istället funderar jag på att dansa i mitt vardagsrum, stort, härligt, svettigt och underbart.
Jag ville gå ut och springa men i mörkret känns det lite farligt så jag avstår och håller mig istället inomhus.
Men nu ska jag prata lite med folk på msn ... det var längesedan nu.

Molnigt idag, jag har mycket läxa och mycket att studera, men jag gillar det!
När någon pressar mig till att faktiskt plugga (vilket min lärare gör extremt mycket just nu!) så studerar jag bättre än vad jag gjort tidigare.

Idag däremot vet jag inte vad som händer riktigt. Jag vet att jag ska fixa och trixa med morgondagen då vi ska ha "spansk-jugamos" kväll hos oss och jag ska baka pizza och laga glass.
Det riktigt schyssta att jag har plockat de citronerna som skall vara i glassen själv... mums!

Men nu ska jag bege mig iväg, ska skriva något mer snart ... en utvärdering med bilder från de fina platser jag sett under helgen kanske? Hoho ... jaaa.
Jaja, senare!

uppdatera, men tyvärr har jag ingen tid då internet-et i mitt boende har lagt av (för stunden iaf!),
nu måste jag nämlingen springa iväg och till stranden för att plugga...!

Jag är vaken tidigare än vad jag varit de senaste dagarna.
Igår sov jag, länge, otroligt länge. Jag slocknade strax efter halv ett och har inte rört mg sedan dess, jag hörde varken när min rumskompis kom hem, eller när Jne åkte ifrån mig imorse.
Nu sitter jag här och det känns lite som att vänta på domedagen, det känns som om så fort jag skulle släppa ut det så skulle jag kunna börja gråta, men det vill jag inte så jag håller det tillbaka.

Mamma, Pappa och jag har skojjat lite om hur jag skulle skriva här i bloggen om hur roligt vi har haft det men av hur utmattad jag nu är att det ändå är skönt att de åker hem igen men jag kan inte känna det någonstans.
Ska jag tycka att det är skönt att de åker?
Det gör jag nämligen inte, inte ett dugg. Kanske är det såhär de känner när jag åker ifrån dem? Usch fy, de är ju ändå mina föräldrar, och det måste ju vara värre för föräldrarna när deras barn lämnar dem än när de gör samma sak gentemot sitt barn? (Okej nu menar jag inte lämna-lämna utan snarare åka till ett annat land en tid...)
Jag vet inte riktigt vad jag ska känna, antar att jag bara får vara glad för de dagarna vi haft. Herrejösses vi har ju varit i Gibraltar, Ronda, Tarifa, Nerja och Malaga, sedan givetvis också Torremolinos, Marbella, Fuengirola, Estepona mf.
Vi har ätit Tapas, Paella och försökt äta den vidrigaste korven med potatismoset i Gibraltar (Därav konstaterat att engelsk mat går inte att äta!), samt druckit gott kaffe, ätit goda efterrätter etc etc.
Det finns inte så mkt att klaga på precis, åker man på resa ihop ryker man ju ihop lite hipp som happ men blir på bra humör endast stunden efteråt.
Nu ska jag däremot ta en lång lång frukost innan ina föräldrar hämtar mig och jag följer med dem till flygplatsen. Hu ... jag vill inte!!

idag har vart chill, mkt chill. Jag har flyttat de sista kläderna från mitt gamla rum till mitt nya, eller rättare sagt jag har faktiskt fått lite reda här inne. Det känns lite stökigt så man får väl se vad ens föräldrar säger när de hälsar på. "Herregud Jennifer det ser ju fruktansvärt ut"
Jag tror inte detta kommer att sägas dock.

Jag kan faktiskt inte förstå att imorgon kommer de faktiskt!
MINA föräldrar kommer till Malaga imorgon! Jag menar "hallå?" det är ganska overkligt.
Jag hoppas inte att mamma är för rädd dock, jag vet hur mkt hon avskyr att flyga. Jag vet att hon klarar det, men flygrädsla. Usch.
Jag vet vem jag har fått min ifrån.

Nu tänkte jag starta en film och somna till, jag är jättetrött.

Från halloween festen jag hade.
Gissa vem jag föreställde?
(sydde hela kostymen själv!)

På bilden är jag och min nya rumskompis Marieke. (jag gillar dock att kalla henne Marika)

Okej så jag får göra en uppdatering, en utav många.
Utanför går folk med jackor på, det är blåsigt och jag har havet i ryggen. Själv sitter jag inne på ett mysigt oranget fik och myser med Marika, på varsin dator drickandes cola.
Solen går neråt sakta men säkert men det är otroligt vackert, och stämningsfullt att höra vågorna slå mot stranden endast tio meter ifrån oss.
Det är härligt ... igår däremot så förlorade Malaga emot Barcelona i fotboll med 1-4. Som om det egentligen var någon suprise? Antar att vi bara hade tur när vi vann emot Sevilla.

Helgen? Jodå vart ska man börja?
Jag annordnade en grym halloween fest i fredags som blev lyckad, lång och rolig.
Dum som jag är fixar jag allt i sista minuten och började sy min kostym endast två timmar innan alla kom ... men det gjorde inte mycket då allt blev lyckat ändå, mycket folk många kostymer. Alla hade trevligt, det var helt perfa helt enkelt.

Igår hjälpte jag att packa med Stephie, som flyttade till Barcelona igår, vi grät. Det var ett jobbigt avsked trots att vi vet att vi ska träffas igen ganska snart ändå, så ganska dumt att bry sig egentligen, men vi kommer ju aldrig att bo ihop igen, och vi vet ju båda om det. Antar det gjorde lite ont.


IDAG däremot har jag blivit utslängd från en lägenhet! Jag skulle hjälpa Marika att flytta till min villa men just när vi anländer till hennes lägenhet kommer städarna och kickar ut oss, vi kommer tillbaka efter en stund och sedan lämnar vi dem fort, drar till min villa, jag lagar lunch och vi kollar våran mail ... sedan kommer städarna till min villa för att städa and then what? Vi blir utkickade igen! Så nu sitter vi här, men ska strax gå ... ska kolla på fotboll med några karlar, ska bli trevligt.
Jag vill fortfarande duscha däremot... sminka mig etc etc.. men antar det får vänta tills ikväll.....

Det har varit väldigt intensivt det senaste.
Jag har hostat en halloween fest,
sagt hejdå till min fru och rumskamrat,
haft en mysig kväll med film och tyvärr fotbollsförlust (1-4 Malaga - Barcelona).
Jag ska försöka hinna skriva mer imorgon, men just nu är tiden knappt och då jag ska hjälpa Marika att flytta in imorgon så behöver jag sova lite nu...