Back "home" again.
En espana. Lovely.
Jag har två nya rumskamrater, som dock bara är här tills på fredag. Två tyska tjejer ifrån Berlin. De är Sebastians kompis som är på besök, det är chill, najs och absolut helt okej.
Men från och med fredag drar de och då har jag lite mer än en vecka ensam i lägenheten till jag flyttar ut. FRIVILLIGT. IGEN.
Bytet till denna lägenheten var bra, det var riktigt bra till och med, men det var innan jag insåg att jag kunde flytta igen då jag och Stephanie gärna ville bo ihop så jag drog till administrationen (där jag numera är stammis...) och frågade ifall det fanns någon möjlighet att flytta ihop med Stephanie och of course, då denna personen på administrationen älskar mig var det inga problem så nu när Stephanie flyttat ifrån sin gamla lägenhet till sitt nya boende kommer vi om två veckor att bo ihop, i en villa. Hon och jag samt två personer till.
Det kommer bli sjukt. EN VILLA, knappt en minuter ifrån skolan. Och bäst av allt, INGEN GAS-SPIS! Wiiiho.
Men först ska jag bo i min lägenhet ... ensam. Lägenheten som visade sig vara utan internet ... men det gör ingenting. Jag går till Stephanie's hus (mitt blivande!) och sitter där. Värt.


Jaja, vad ska jag säga ... hemligheten höll i sig och ingen visste om att jag skulle åka till min mor och överraska henne på 50 års kalaset, vilket blev ganska galet.
Jag fick även överraska min kusin som blev väldigt chockad, min farmor (som också fyllt år) fick också en present och sedan då min mor.
Hon blev ... väldigt chockad. Liksom alla som var på hennes födelsedagsfest.
Bäst var inte bara att hon var chockad och fick tårar i ögonen, inte heller var kommentaren strax därefter som sa "men du har ju ingenstans att sova" nej det bästa var nog när hon tog min hand och tog mig in i vardagsrummet och säger "kolla allihopa" ... så drar hon in mig och fortsätter och säger "Min dotter älskar mig!".
Kan inte mer än att säga att det blev lyckat och hela resan kändes värd.
Kändes som om jag fick ut mycket av att vara i Sverige, förutom att det var väldigt kallt.
Jag hann inte bara gå på min mammas 50 års fest och träffa många vänner till familjen som jag inte sett på mycket länge, fick träffa hela min familj (förutom mormor) och hann besöka Helsingborg och Malmö as well. Lilla Skurup till och med!


Det kändes aningen galet och of course it was, jag mötte folk på tåget som var skumma, roliga, som skrämde mig och allmänt trevliga (och otrevliga), en gammal bekant från göteborg nere i malmö och ja, where to start egentligen.
Impulsivt åkte jag till Helsingborg för att träffa en karl jag aldrig någonsin tidigare träffat, och då jag för endast en helg är i Sverige ska jag givetvis av alla dagar de senaste nio månaderna träffa honom. Vilket inte var speciellt farligt då han är ganska oskyldig av sig, förutom att han inte bara lyckades kalla mig idiot, skrämde mig och fick mig att skratta hysteriskt. Skämt och sido, det kändes märkligt att träffa honom, men dock av en konstig anledning.
Mest för att det bara kändes som att åka in te stan och träffa en kompis som jag träffat tusen gånger men ändå ville spendera om ens några minuter med för att bara se den personen gör att hela dagen skiner upp och you know, dedär små små detaljerna, liknande som att vakna mitt i natten, bli arg för att vara väckt men få ett sms där det står "jag älskar dig" eller "jag saknar dig" på.
Småsaker som gör en glad.
Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva det.
Åka till Malmö som var planen blev kortare än planerat men dög mer än väl, alla stunder med Patrik gör att jag skiner upp, ger mig energi och om inte annat väldigt trygg. Om det så skulle vara krig och blodsbad runtomkring mig skulle jag i hans sällskap känna mig trygg.
Mer detaljerat får ni inte riktigt, trots att jag vet att du vill ha det Birgitta!


VÄL TILLBAKA I MALAGA,
kom Stephanie och mötte upp mig vid flygplatsen. Det kändes som om vi inte setts på evigheter och kramades därefter.
Trots feber kom hon till flygplatsen, så söt är hon.
Hon fixade även gratisdrinkbiljett till mig till "skolans bar" och med mina nya rumskamrater försökte jag ta mig dit men blev stoppad av David på vägen, gick och chillade hos Bart men gav bort min biljett till David och gick aldrig ens till baren, jag gick hem.
Träffade Juan, och pluggade ännu mera till den tentan jag skrivit idag.
Jag kan ju säga som så, det var äckligt mycket, det mesta med hela tentan var äckligt och tänker jag efter har jag fortfarande skrivkramp.
Var också tvungen att byta telefon idag för intresserade och påsåsett har jag ännu en gång bytt nummer.
Och inte minst blev detta ett långt inlägg. Sorry for that.