Japps.
Jag ska snart bege mig bortåt till min fina granne Lisa och titta på film. Jag måste även ta och plocka upp lite i mitt rum, slänga lite värmeljus samt tända lite nya.

Igår pratade jag med karln min och vi kom till insikt om en krånglig on-off tid.
Han är den som betyder mest härnere, han är den som åker till Madrid men saknar mig för mycket och återvänder efter en kort kort tid.
Han är den som ringer varje dag bara för att kolla hur det är med mig.
Han är den som spontant står utanför min dörr med en blomma, eller en present, något enstaka internt mellan oss, ibland bara en lapp med en beskrivning. Ofta till olika ställen där jag får en puss vid min ankomst.
Det är sött.
Han är söt.
Jag vill inte säga hejdå till honom.
Jag vill inte åka ifrån honom.