Pratade med min mor och far igår.
Det var skönt, det var härligt.
Jag har börjat inse att det snart är dags att åka till Sverige igen och för en gångs skull är jag inte riktigt ledsen, även om jag vet att omställningen blir sjukt jobbig.
Flytta ifrån värmen (kommer ju dö när jag kommer till Sverige!), flytta in hos mina föräldrar igen, verkligen ta itu med en massa saker och ting jag mest undvikit här (typ mitt magsår).
Träffa alla människor och bli aktiv i alla dedär områderna som jag bara behöver vara involverad i och som jag tycker om.
Framförallt dock, inte stressa.
Den svåraste av de alla.
Gah.

Svensk sommar på HC.
Mexikanare. Dem saknar jag. (Många av HC människorna saknar jag)