Ska man börja skratta?
Eller ska man börja gråta?
Av en ren slump sökte jag på Fools (en föreställning av Neil Simon) den första komedi föreställning jag någonsin spelat, i USA, och jodå. Visst fann jag ett klipp av den första scenen som min karaktär var med i.
Mrs Lenya Zubritsky, nog för att de inte spelar alls lika emot vad vi gjorde så insåg jag precis att jag fortfarande kan manuset utantill, bara sisådär 3 och ett halvt år sedan.
Najs najs.
Bra pjäs i varje fall.

Och så hittade jag också Our Town av Thornton Wilder som vi spelade. Typiskt amerikanskt.
Detta är dock en random scen då nästan alla är döda.

Sedan har vi en annan komedi jag hann spela när jag bodde i USA, nämligen Noises Off av Michael Frayn.
Tänkte slänga in ett klipp (inte från våran uppsättning däremot)
Ganska rolig del av föreställningen iaf.

Ännu en pjäs jag hann spela i, vantrivas i och avsky var Taming of the shrew (På svenska, att tämja en arbigga) av herr Shakespeare själv.
Nu är klippet från filminspelningen (och nu menar jag givetvis inte, tio orsaker att hata dig som faktiskt bygger på denna pjäs), från 80-talet.
Pjäsen i sig var väldigt rolig att spela ... mindre roligt var att ha huvudrollen tillsammans med mitt ex som jag endast bråkade med under tiden. Härligt att börja spela att vi hatade varandra och sedan bli kära i föreställningen var inte precis jättelätt alla gånger.