Kanske borde förklara?
Senast igår skrev jag att jag skulle klara av föreställningen, och när jag idag gick igenom mitt manus innan repet idag kände jag mig säker och tänkte köra helt utan manus för första gången men vad händer?
All stress som gruppen haft (innan och under min tid med dem) blossar upp och ett utbrott dyker upp då två personer ryker ihop för vad som var en ganska så idiotisk sak, men i en stressad och jobbig situation kan det lätt bli de mest idiotiska sakerna som gör att bägaren rinner över.
Också att käfta emot en regissör, onödiga kommentarer, fler personer som ger sig in i en diskussionen som de kanske borde hållt sig utanför (men väldigt förståeligt att det gjordes) gjorde att den stressade situationen blev värre.
Om en del personer bara visste när man borde knipa käft eller inte skulle kanske ha gett ett annat slutresultat men vår regissör tog beslutet av att "jag orkar inte med dethär" och sa att "nu tar jag detta beslutet, det blir ingen föreställning ... ni kan gå hem nu".
Tror nog ganska mkt att alla personernas känslor välde ut på en och samma gång, även om några helst inte visade det, andra stack iväg utan en kommentar samtidigt som andra tjafsade emot ännu mer.
Jag själv har inte riktigt kommit underfund med vad jag faktiskt tycker om det hela, men klart känns det surt att jag faktiskt pluggat manus varje dag i snart två veckor och faktiskt lärt mig och visste om att på fredag skulle jag vara redo för en premiär, liksom alla andra också så förstår jag att bägaren rinner över.
Menmen, oavsett negativitet och ledsamhet så kommer det att komma något bra ut av dethela.
Bara efter det repet som aldrig blev av idag fick jag uppskattning av både medspelare, regissör samt ljus/ljudteknikern för att jag gjort bra ifrån mig, så för min del är jag ganska nöjd. Jag har repat in en hel föreställning på två veckor.
Och som en viss kändis sade en gång "Du kan lära dig något utav alla människor du träffar, oavsett om de är dina vänner eller fiender" och jodå, det är santsant.
Jag har nog lärt mig en del av hela detta projektet.

Jag har ju faktiskt dansat idag. Drog dit precis efter det rep som aldrig blev av ... och inte nog med det ... jag ska antagligen bli instruktör också.
Så numera ska jag även dansa på söndagar för att lära mig, samt antagligen även lära ut en del danser. Det kommer att bli spännande, och roligt :)
Karin är ju en fantastiskt snäll människa och tror att jag kommer att trivas med att arbeta med henne :)
All stress som gruppen haft (innan och under min tid med dem) blossar upp och ett utbrott dyker upp då två personer ryker ihop för vad som var en ganska så idiotisk sak, men i en stressad och jobbig situation kan det lätt bli de mest idiotiska sakerna som gör att bägaren rinner över.
Också att käfta emot en regissör, onödiga kommentarer, fler personer som ger sig in i en diskussionen som de kanske borde hållt sig utanför (men väldigt förståeligt att det gjordes) gjorde att den stressade situationen blev värre.
Om en del personer bara visste när man borde knipa käft eller inte skulle kanske ha gett ett annat slutresultat men vår regissör tog beslutet av att "jag orkar inte med dethär" och sa att "nu tar jag detta beslutet, det blir ingen föreställning ... ni kan gå hem nu".
Tror nog ganska mkt att alla personernas känslor välde ut på en och samma gång, även om några helst inte visade det, andra stack iväg utan en kommentar samtidigt som andra tjafsade emot ännu mer.
Jag själv har inte riktigt kommit underfund med vad jag faktiskt tycker om det hela, men klart känns det surt att jag faktiskt pluggat manus varje dag i snart två veckor och faktiskt lärt mig och visste om att på fredag skulle jag vara redo för en premiär, liksom alla andra också så förstår jag att bägaren rinner över.
Menmen, oavsett negativitet och ledsamhet så kommer det att komma något bra ut av dethela.
Bara efter det repet som aldrig blev av idag fick jag uppskattning av både medspelare, regissör samt ljus/ljudteknikern för att jag gjort bra ifrån mig, så för min del är jag ganska nöjd. Jag har repat in en hel föreställning på två veckor.
Och som en viss kändis sade en gång "Du kan lära dig något utav alla människor du träffar, oavsett om de är dina vänner eller fiender" och jodå, det är santsant.
Jag har nog lärt mig en del av hela detta projektet.

Jag har ju faktiskt dansat idag. Drog dit precis efter det rep som aldrig blev av ... och inte nog med det ... jag ska antagligen bli instruktör också.
Så numera ska jag även dansa på söndagar för att lära mig, samt antagligen även lära ut en del danser. Det kommer att bli spännande, och roligt :)
Karin är ju en fantastiskt snäll människa och tror att jag kommer att trivas med att arbeta med henne :)
Kommentarer
Postat av: Snuff
bara måste säga det, du ser ut som elvis där ;>
Trackback