Wow.
Hemkommen ifrån Skåne och jag har först idag på flera månader återupptäckt hur mkt jag tycker om Göteborg stad om våren, sommarkanten.
Dök upp i staden kring åtta tiden, mötte två alkisar jag bekantade mig med, förde ett normalt intressant samtal med och var gediget intresserad av denna 53 åring jag träffade.
Nu är jag halvt döende, ganska seriöst döende till och med.
Imorgon börjar isoleringen på studier. Jag ska studera tills jag kräks. Först nu ska jag ta en insomningstablett och sova i minst sex timmar. Giving myself a new record.

Påtal om Skåne så var det ganska så trevlig därnere. Trots min både psykiska och fysiska utmattning som de flesta (och nu även Snuff) fått stöta på.
Tacka vet jag om en vecka, då kommer jag att må prima ballerina igen.
Också ska jag kommentera att jag avskyr skräckfilm och de få människor som tvingat mig till att se detta har plågat mitt intre, och mitt psyke. Jag är livrädd för att sova nu, igårnatt drömde jag feta mardrömmar och ja, inatt kommer jag att drömma fel.
Usch och nejtack. Jag vill inte vara med.
Även om jag kan förstå att se på skräckfilm med mig är ganska roligt, jag skriker som en galning och får panik ganska ofta. Bra kombination att vara känslig och lättskrämd. Speciellt att jag också är äckelmagad och ville kräkas vid flertalet tillfällen.
Tacka vet jag Snuff som därför drar på och blir ännu-ännu vidrigare än tidigare. Usch.
Men nu däckar jag. Ögonen går i kors här och jag ser knappt vad jag skriver.
Godnatt.