OHEYS
Jag vill läsa,
jag vill dansa,
jag vill sjunga,
jag vill spela teater.
Jag har abstinens.
Men jag har kärlek. Och då klarar jag det mesta.

Puss

Håhå.
Liksom de flesta dagar, vart börjar man?
Jag kan inte skriva så mkt?
Eh, jag kan men jag hinner inte för jag ska strax ut och promenera innan jag möter upp karln min som jobbar. Stackarn. Till tio.
Men det ska bli mys, vi ska bada ikväll. Och det kommer bli jättekallt. Men det spelar inte så stor roll egentligen, för då lär jag ju vakna . Mihi.
Har försökt äta mat men mår bara illa, så gav upp. Blä.
Snuff har åkt hem också, men det var sjukt trevligt att han var här. Verkligen :) Hihi.

Blir korta inslag idag, syster fyllde år igår så det gratulerade vi.
Men ... jag mår bra. Det är ju det viktiga.

Det oviktiga är, alla ni som inte hört av er på sommaren, ni som inte svarar när jag ringer men aldrig ringer tillbaka och ni som bara låter mig höra av mig till er.
Ledsen men jag orkar inte med er. Relationer handlar om att ge och ta, och även om det finns olika nivåer på givande så kan man ju åtminstonde skicka iväg något sms ibland, kanske slå en pling eller vad som helst.
Sure man kan ha mkt att göra men hur jäkla lång tid tar det att skicka ett sms egentligen?
Ohwell, jag känner inte ens någon lust i att lägga energi på det för det är det inte värt.
Dessutom, jag är trött på att bli tagen för givet.

Ibland, jag får inte tänka så, får inte känna så (egentligen får jag ju det men det känns ju fel)  så vill jag strypa turister.
Seriöst.
Föräldrar som tappar bort sina barn och istället för att leta går de och köper sig en öl, den grymt långsamma gången runt i parken, upptagandet av hela vägen. Eller hur de riktigt puttar fram sina barn för att vara elaka mot de improviserande.
Hur mycket har man inte fått höra om barn som hoppat på eller försöker hoppa på Lucky Luke eller bröderna Dalton?
GAH.

ERHM.
Måndag, segdag, Tråkigt, regnigt ja.
Snuff funkar med Poppe. Det är kul, jag gillar när pojkarna gillar varandra, dock inte när de gaddar ihop sig mot mig. Det är mindre najs.
Personalfest igår och jag fick dansa west coast swing och linedance ... det ni. I högklackat! Dansa funk i högklackat är inte det absolut bästa, för nu värker fötterna men ack att klaga. Magen gör ondare, men klaga lindrar inte speciellt så fuck that.

TRE VECKOR kvar till stängning, och jag vill helst härifrån nu. Det är en jobbig känsla... men men. DET BLIR BRA. Helgen har vart grym, jag har vart ledig så har fått umgås med nytt folk, karlns bästa vänner. Håhå. Det är najs. Det var trevligt..

Håhå.
Liksom tisdagar = usch.
Tisdagar brukar iofs vara ett plus för då får man lön, men jag gillar varken tis- eller onsdagar. Mest för att jag går runt och väntar tills klockan blir tio och jag vet att min karl har slutat jobba.

Ikväll har jag bak och kakfest. Eller fest och fest. Det kommer hit tre pers. Varav den ena är min pojkvän och de andra två är mina arbetskamrater.
Det ska bli mysigt. Hihi.
Stugan är städad och ren, renare än vad den någonsin tidigare varit. Det är märkligt faktiskt. Kanske väldigt möjligt då vi endast är två personer som bor här nu. Verkar troligt huh?



Annat som sker?
Tiden tickar ner här på HC och jag känner både glädje och ledsamhet över det. Jag vet inte vilket jag känner starkast för faktiskt om jag ska vara ärlig.
Jag vill inte åka ifrån karln min, för det tar emot då vi inte bor i samma stad och att vi inte kommer ses varje dag som vi gör nu. Jag ser inget positivt i det överhuvudtaget. Nog för att vi inte ses varje sekund nu, men vi träffas ju ändå varje dag och har gjort konstant i lite mer än en månad nu.
HC är intensivt på många sätt, påfrestande turister, skitsnack och baktalande, falskheter och onödigt mycket tjafs. Men jag gillar läget ändå. Jag har vänner här, jag har pojkvännen här så vad i hela friden ska jag klaga på då?

Mihi.
På fredag kommer Snuff hit. Det ska bli roligt, även om han ska försöka supa ner mig på tequila. Thanks and good luck säger jag. Jag säger då, kanske en öl? Mycket godare. Och betydligt bättre.
På söndag har vi personalfest också, hmm. Spännande. Jag har inget att ha på mig. Men improvisation har jag hört ska funka?
Håhå. Nu funderar jag på att baka lite till...hmm..

Jag bakar paj.
Det är roligt.
Snart ska jag bege mig iväg. I mörkret. Puss.

HÅH.
Var börjar man? Liksom alltid. Jag eftertraktar så mycket. Jag har så mycket längtan. Så mycket hopp, glädje och ah. Allt detdär typ.
Igår var det party, MAFFIA-fest hos indianerna.
Grymt roligt att se alla uppklädda, och att klä upp sig. Att klä upp Caroline var också roligt då hon aldrig ens brukar ha kjol! Haha.
Här är dock en bild på Michelle och jag från igår :)

Hur beskriver man vissa ögonblick och moments?
Jag har klurat och klurat i evigheter. Eller ja, två veckor antar jag att det blir. Höh. Snart tre kanske? Fyra? Eh, jag vet inte.
Jag fann någonting jag aldrig trodde jag skulle finna.
Jag fick känna känslor jag inte visste existerade,
Jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra,
Jag har vågat saker jag aldrig tidigare gjort.
Jag har vuxit så mycket på kort tid

Roligt.
Jag har inte färgat eller tonat mitt hår sedan i maj. Är ett nytt rekord påväg eller?
Iofs har jag ganska många nya rekord på g och rekord jag redan genomfört.
Tittade mig i spegeln förut och såg vilka påsar jag har under ögonen. Sömnbrist? Jotack.

Men hmm.
Annie och Malin är här, det är jätteroligt och fantastiskt skönt att de är här. Det har varit chill. Jag gillade verkligen gårdagen och ikväll har varit chill den också.
De har fått träffa min kärlek, och de funkade tillsammans vilket gjorde mig glad.

Det senaste är dock att Åsa fyllt år, så vi hade picknick. En jättemysig sådan innan vi gick hem hade dalton kalsongparty och pusskalas samtidigt som vi åt tårta.
Igår var det mys utanför våran stuga med levande ljus och härligt umgänge.
Ikväll var det film och ännu mer mys, sova ut dags och imorgon blir det volleyboll turnering.



Puss på er.

Ostädat rum.
Snart ska rensas ut och bäras iväg. Haha. Snacka om vilket jag jobb jag gör. Haha. Ibland är jag för gullig. Men bara ibland. Endast ibland.
Ska börja skriva på pappret också, och skicka med ett litet brev. Hoppas bara det blir uppskattat, men jag är övertygad om att det kommer att vara det.
Dröjer bara några timmar innan jag får reda på resultatet. Men jag längtar tills dess. Först behöver jag bara lite hjälp.
Sade jag att jag är tokkär? Svävar på rosa moln på ett sätt jag aldrig tidigare beskådat.
Och nog har jag varit ganska kär tidigare, men att en annan person kan ha en sådan påverkan på mig. Det är ganska så otroligt. Obeskrivligt och mjae, jag ska inte ens försöka sammanfatta det i ord.
Illa när jag inte kan koncentrera mig på jobbet bara för att tankarna är så borta på annat håll.
Påtal om borta ... jag måste gåå...

Jösses amalia.
Jag har faktiskt ingen som helst aning om var eller när jag ska börja faktiskt.
Det vore dumt att säga någonting jag inte kunnat säga med samma betydelse tidigare, nämligen att jag är lycklig.
Men så är det.
Trots en del jobbigheter kan jag nog säga att jag är det.
Även ifall jag vill ha och behöver tid att sörja.
Ändå är jag lycklig.

Min mormor fick det slut som jag är ganska säker på att alla människor vill ha.
Att lugnt få somna in med sin familj närvarande är hur min drömdöd ser ut när jag är gammal.
Det gör det hela vackert, och även om sorgen är där. Att alltid vilja ha henne hos oss, självklart. Hon var bäst. I mina ögon är hon alltid bäst och jag saknar redan hur hon svarade i telefonen, hur hon uttalade vissa ord, hur tokiga kommentarer kunde komma ut från henne mun.
Men hon var ändå min mormor, och världens bästa mormor.


Och annat?
Jag har fått en del skit på senaste från diverse folk. Ledsen att jag inte bryr mig. Förlåt att jag inte har någon lust att ägna det tankar.
Förlåt att det är så änna.
Gillar dock hur folk har förutfattade meningar angående mig och relationer. Att alla relationer jag inleder (kärleksmässiga) ska vara utplanerade för att ha ett slut hos mig och påsåsett också anledningen till att jag inleder en relation.
Ni som påstår detta ... jag har inga ord, jag finner inga ord.
Fick kommentaren "Så vad händer efter sommaren då?", med ett påmenade att relationen jag inlett nu i sommar ska ta slut, att det redan är bestämt och frågan är nu vad... vem jag ska finna att ha till hösten?
Jag har inga som helst planer att avsluta min nuvarande relation, och det lär behöva en hel del för att bryta den på annat håll. Det skulle vara omställningen i sådant fall, från chaparral livet till vardagslivet, något annat kan jag inte tänka mig.
Inte för att jag vill delge världen om min relation ändå. Speciellt inte då den redan fått så många invändningar från alla på hemmaplan. Alla härnere är positiva, fnissar fortfarande och är allmänt söta.
Och jodå, det finns ett antal stycken som fortfarande försöker få omkull en, ragga på en och försöka få mig intresserad men jag undrar jag. Det finns inte precis någon annan jag ens kan bli intresserad av. Sådetså.

Caroline ska bli en linedance-flicka.

Såhär underhållande är personalen på chaparral.
Kan ni nu förstå att man har roligt på stället eller ?