Såhär underhållande är personalen på chaparral.
Kan ni nu förstå att man har roligt på stället eller ?

Återigen känner jag mig tom på ord,
eller jag är inte tom på ord för jag har hur mkt som helst jag kan skriva, om vad som händer, tänks, görs etc.
Men ah. Jag vet inte var jag ska börja bara.
Eller fortsätta.
Jag har mer smärta än i den i min fot, och jag tänker på det minst fyrahundratusenelftiofem gånger om dagen trots att det inte spelar någon roll längre.
Dåtiden har redan paserat så låt oss köra på i nutid.
Det är väl det man får göra.
Thanks.
Tack och hej.

Någongång ska jag försöka formulera mig,
just nu går det inte så bra.
Jag trivs utan datorn ersatt med socialt sällskap.
Och mjae, hur ska man förklara?
Jag har haft en grymt jobbig fredag, fylld med ångest, nervositet, skuld och lättnad. Vad detta innebar är knappt något jag gärna vill tänka på, då jag lyckats krossa mig själv och en annan person genom att vara ärlig. Äckligt ärlig.
Mjo, smällen tog mig illa vid också, mer vid anklagelser men det är ointressant.
Linedancehelg denna helgen på chaparral, jag sprang som en dåre mellan jobb och dans.
Kokande hett vatten, feting kopparkastrullen och gasolspis har även gett mig en resulterande ond fot utan hud på ovansidan.
 Ytterst obehagligt.
Härlig lördagkväll, party, dans och ännu mera fest.
Myspys natt på efterfesten och sedan hem och sova.           

Men i och med att ögonen mina går i kors orkar och kan jag inte formulera mig just nu. Så godnatt.

WOWIIIIIII!
Midsommar och ståhej. Vart börjar man?
Hjälpte till yttepytte inför firandet, annars blev det städ och inskaffning av saker till stugan. Nödvändigheter. Möblerade lite etc etc.

Klockan 20 var vi på himmelska för att fira, men strax dessförinnan mötte vi upp med våra grannar och åkte bil ner med alla våra grejer.
Ja, på himmelska var vi över 100 personer, om inte mer än 150 som firade midsommar tillsammans, med endast folk ifrån personalen. Okej där ljög jag, det fanns lite vänner till personalen där också.
Men mycket nytt folk var det i varje fall, och hur tokigt var inte det.
Kände igen en snubbe och hade svårt att komma underfund med varifrån men insåg snabbt att vi dansat linedance ihop, så jo honom fick jag kapa tag i och klura på att vi dansat tillsammans på danskryssningen i slutet av april.
Mjo, nog för att det tog en liten stund för honom med att komma på vem jag var, så mindes han efter ett tag. Lilla Daniel. Himla komiskt..Haha. Men roligt hade vi!
Vi åt god mat, fick dansat kring midsommarstången och sedan var det dans på scenen som stod på schemat. Patrik var dj och det blev givetvis bra, som förutsett och alla hade askul.
Vid ettiden fick vi som vara kvar städa, och Alvaro och jag hade roligt då vi städade, mest för att vi fann lite öl och vin som vi kunde ha med oss på efterfesten. Haha.
Så vi drog till Ernesto tog en öl, dansade lite och gick vidare till Emil där vi festade vidare. Tror jag kom hem omkring 4 imorse? Lite senare kanske? Haha. Något sånt iaf. Grym kväll.

Inte kan man klaga på mig idag.
Absolut inte. Jag har varit så duktig så. Ingen alkohol, inget festande. Haha.
Dagen i all ära men jag har inte så mycket att säga eller berätta.
Jag fick studerat en del, vart runt en del, fixat färdigt allt i stugan, handlat mat och fixat och donat.
Dock behöver vi fortfarande inskaffa en del saker till vårat boende då det inte har allt behövligt för överlevnad.

På kvällen tänkte vi se på film, det gick inte så bra. Det blev att Reneé, Care och jag satt och tjötade i vardagsrummet i drygt fyra/fem timmar.
Ganska chill det också iofs.
Sedan sprang jag och skrämde Lorena och Alvaro i deras stuga genom att vara mitt vanliga cp skadade jag och trycka upp hela ansiktet mot deras fönster.
Fick träffa den nya chilenaren som kom igår, José Miguel, som jag bestämt mig att ge ett annat smeknamn nämligen San Miguel. Glömde vad han hette och skulle säga det till någon så kom det upp. And from now on, så är det hans namn.

IDAG, midsommar och fira fira!
Ska bli roligt att få fira det med en del mexikanare som aldrig firat midsommar med oss. Dansa runt midsommarstången och så. Jippiho. Ska bli jättekul :)
Plus att Lorena ska tvinga mig att äta burritos idag. Jag känner krampor i magen gentemot detta tvånget.
Det går inte. Nej.
Det finns inte ens på schemat. Jag mår illa nu redan innan.

När jag traskade till stugan i morse från hotellet, med nya nycklar i handen traskade jag förbi Sjöbergs stuga, och insåg att allt är som vanligt, liksom varje morgon på chaparral.
Alla flaskor från gårdagens förfest står kvar...

Blir en liten recap av gårdagen här då va.
Tog oss in på området och träffade Patrik och Jones. Pratade en stund och fick reda på det mesta som försiggått under lågsäsongen, good and bad. Liksom alltid. Man måste ju veta om vardagen man anlänt till.
Drog upp till mexico och träffade folk där, Lorena, Joanna. Trevligt.
Tjötade en stund, chillade en aning ... gillade läget om man så säger.
Fastnade på våra små ställen och hälsade på fler. Kollade på Western showen. Sådant man måste göra.

Fick nycklar till våran stuga efter att vi träffat Monica, Alvaro, Ernesto, Linus, Fredrik mf. Haha!
Ofta ni bryr er om namn?
Eftersom stugan var öppen kom vi in och flyttade in i vårat rum (jag och care alltså). Hälsade på våran rumskompis Renee ifrån mexico. Riktigt trevlig kille.
Däremot när vi skulle tillbaka till stugan senare kom vi inte in, gick till hotellet och fick reda på att vi fått "fel" nycklar och att vi skulle få nya dagen därpå men att vi då skulle få spendera natten på hotellet.
Inte oss emot precis. Verkligen inte! Snarare tvärtom! Mihi!

På kvällen hamnade vi i mexico för välkomstfesten och början på säsongparty typ.
Givetvis var det tequila på schemat men jag nekade så glatt och satt och drack min cider. Träffade alla mexarna, och roligt nog var Raol tillbaka. Han som var där 07 och sjöng. Mihi. Raol es mi favorito animal.
Haha. Så jag fick pratat mkt spanska, blandat med en aning engelska. Och med kanadensarna blev det engelska såklart. Och lite svenska.
Känns internationellt och bra. Jag gillar det! Fick höra att min spanska är bra och att jag har ett bra uttal. Det gillar jag :) Mihi.
Men så drack folk, musiken drogs på och det blev dans och skojs.
Vid tolvtiden drog vi bort till saloonen och träffade lite mer folk. Även lite folk jag inte hunnit träffa tidigare under dagen men som samlades upp. Kändes dock verkligen som lågsäsong. Ganska dött om man säger så. Håhå.

Gjorde också upptäckten.
De har rivit det hus jag bodde i 2007. Cancan huset är rivet, och nybyggt (aningen snyggare nu då) men inte i ett hus man kan bo i.
Chaparral håller på att bygga upp sig. Det är bra. Stugan jag bor i är renoveringsprojekt, och stugan är betydligt mkt bättre än förra årets stuga! Haha. Grannar är jag med Lorena, Alvaro, Joanna och Jessie för tillfället. Snart flyttar fler in i den stugan, och fler in i min. I min stuga är vi liksom grannstugan full med olika nationaliteter. Svenska, Mexikanska och Polska. :)

Yeyooo!
Framme och trivs. Uppackade och färdiga.
Det är gött.
Väntar på samtal om att jobba, vi ska arrangera midsommar. Ska bli schysst. Mihi

Tudeludels.
Är i fullt tjo med att packa, fixa och dona.
Imorgon bär det av att åka ner till chaparral och detdära med saknaden av det och längtan dit har blivit starkare. Mest på grund av folket och det underbara umgänget.
Haha.
Problemet är att jag verkligen inte lyckas packa allt som jag vill, det får inte plats liksom. Det finns inte. Och det upprör mig. Haha.
Men jag är på ett ganska så bra humör ändå. Mihi

Mihi. 

Jag kan inte sova.

Lördag, sol.
Blåst. Ja.
Sådanna är reglerna.
Nu orkar jag inte skriva mer. Jag vill umgås.


Bara för att jag är så barnslig och rolig så får jag slänga in en bild här på när jag var liten och dum. Typ sexton år.

Regnar det i Göteborg idag?
Äcklig som jag är önskar jag att det gör det ... höhö. Då blir det ingen dans i slottskogen och jag går inet miste om någonting.
I Oslo regnar det, blåser och är megamolnigt.
Ser hur norgeflaggan på balkongen tycks gå på högvarv.

Min hjärna är tryckt på icke-ta-in-ny-information knappen och jag lyckas sådär lagombra med mina studier. Om man säger så.
Men jag fortsätter ändå, plugga är det enda rätta. Eller är det det? Haha ja.
Just nu.
Karln är ju på jobbet, och jag får då tid att plugga, så jag får köra hårt innan han kommer hem. Jag känner mig smått som en hemmafru. Håhå.

Gillar min packning.
ALLT verkligen ALLT ligger utslängt på mitt golv i hopp om att jag ska hitta något.
I nästa vecka bär det nämligen av mot småland och HC.
Känns ... ja hur känns det egentligen. Roligt? Spännande? Härligt? Jag vet inte riktigt vilket av alla ord jag ska använda för att kunna beskriva det som jag känner.
Jag menar hur känns det att åka ifrån Göteborg i sommartider? Lämna ens vänner här?
Men ack för att komma till ens vänner på HC. Mexarna, Jovankis, Lorena och Alvaro ... Care och Patrik. Okej. Adrian också dådå.
Samt "Mamma" mf. Okej jag inser att det är ett gäng. Även de man kanske inte är närmast är man ju vän med därnere så det ska bli tiptop att få träffa dem igen.
Däremot kan det ju diskuteras om hur det känns att åka längre ifrån Oscar.
Behövs väl ingen riktig beskrivning av hur glad jag blir av det liksom. Jag tycker ju redan lagom mycket om att ha karln i Norge. Men nu gillar vi läget, och det är så det är. Nu blir det så.

Lång dag.
Student (lillebror och estetkompisar), samt dans.
Flängiläng.
Studier? Givetvis det också.

Det är vad dagen bestått av.
Plus att mina skattepengar dykt upp på kontot.
Typiskt bra då jag åker till Ullared imorgon.
På torsdag åker jag upp till Norge och Oscar också.
Ibland gillar jag läget.
Dessutom har min sommarkurs börjat bra också.
Jag är pepp.


Förutom den detaljen att jag måste städa då ....

Nog för att jag rest en del,
men just nu vill jag bara vara hemma.
Snart dras det till Småland och chaparral och dit vill jag ju. Verkligen.
Nu börjar jag känna en längtan efter folket och den härliga stämningen.

Idag är en såndär lite halvjobbig måste dag.
Men jag tar en sak i taget och fixar det.
Idag ska jag nämligen:

• Köpa studentpresent till min lillebror
• Åka hem till Hanna och hjälpa henne med en del grejer
• Hinna träna
• Börja packa inför HC
• Ringa mina chefer
• Tvätta kläder från i helgen
• Plugga!

Äh.
Då ska jag strax bege mig mot dagen och dess bravader. Håhå. Då kör vi.
Men jag har fortfarande ont i kroppen från helgens dans men det fixar sig.


Btw lärde ja mig en underbar dans till denna låten i helgen.

Helgen har bestått av mkt dans.
Tokmkt dans.
Åkte till Svedala för att dansa och gå på workshop.
Nu är jag typ... död.


Fick för mig att koreografera en dans till denna låten. Tyvärr ska jag nog byta låt då dansen var bättre än låten... Haha. Iaf enligt min mamma när jag visade upp den förut.

Yey
Och så var det dags att bege sig söderut igen. And oh boy do I like visiting the south.
Att det är dansevent på g gör ju saken bara bättre.
(Plus att jag ska bo på hotell. haha!)
Så ikväll ska det dansas, och hela dagen och kvällen imorgon ska det dansas för att komma hem imorgonnatt. Antar att det blir äckligt sent men det är det värt.

Ska bli spännande att se vilka som finns i skåne för eventet men jag har mina småtankar.
Jag hoppas att jag har rätt om en del, och att ännu fler dyker upp. Det vore otroligt roligt.

Alla vet ju att det egentligen handlar om ...

Godaste godiset.
Lätt.
Mums.
Men just u vill jag inte smaka, även om jag inte smakat sedan valborg. Men ... nej. Jag är törstig.

Tja.
Gastroskopi dag idag. Blodprov idag.
Lagom kul, lagom smärtsamt, det är en lagom stor svimningsrisk.
Men jag har klarat av det i varje fall :)

Ibland har det fallit mig in att äta goda frukostar.
Tyvärr är idag inte en av dem.
Gröt med jordgubbar. Okej ganska så okej.
Jag är mest sugen på glass dock.

Min frukost 1 maj ägde. Frysta bär, saltlakrits och vaniljglass.

Lissabon - Vinter 2008 - Vår 2004

Det sker saker på fyra år. (tror att det var våren 04 som vi var där.)
Komiskt nog gjorde jag ett återbesök till en stad jag tyckte om, som första utländska staden jag besökt två gånger.
Första gången med mina syskon och min far, andra gången med min holländska kompis Marieke.
Haha, fotot taget på samma plats.
Roligt nog har jag samma hårfärg på båda bilderna, har på mig mina dåvarandra favoritskor på bilden. (04 de röda, 08 de rosa). Också med favoritplagg, (jeansen 04, svarta tröjan 08).
Haha. Jag kan inte sluta skratta när jag tittar på bilderna.
Finns fina skillnader, såsom att det var vår på den ena bilden, höst på den andra.
Samt tidig morgon p åden ena bilden, och sen eftermiddag på den andra.

Tjabba tjena hejs. Typ.

Att cykla till affären brukar vara enkelt, iaf om cykeln fungerar.
När jag och min kusin försökte visade det sig att den ena cykeln inte gick att cykla speciellt bra med.
Då den totalt gav vika fick vi hitta en nödlösning på våran hemfärd till sommarstugan igen.

Glöm inte ...

Haha, vilken move är din favorit?

Okej, vänligen förklara detta för mig.
Varför är det så oacceptablet och fel när en troende person försöker trycka på icke troende om sina åsikter, replikera varför dem har rätt och de icke troende har fel?
Personligen tycker jag att det är fel att pracka på icke troende om religion och undrar varför de troende inte bara kan låta de icke troende tro på det som de vill utan att bli ifrågasatta.
Vad jag däremot inte kan förstå är att det aldrig blir ifrågasatt med en negativ stämpel eller något felande överhuvudtaget när en icke troende, går emot de som är troende och börjar argumentera om varför de troende inte får ha sin tro då de påstår att de har fel och inte hållbara argument. Varför kan de bara inte acceptera och respektera att de troende tror på det som de själva vill?
Likväl som de troende måste acceptera och repektera de icke troende.

Det gör mig ganska illa att alltid bli kritiserad över det jag tror på av den anledningen att jag är katolik. Att jag i stort sätt alltid kännt mig som en utsatt person gällande religion där jag är den utpekade.
Att på lågstadiet vara den enda som visste någonting om bibeln när vi läste religion, visste namn och händelser gjorde att folk tittade på mig på ett märkligt sätt.
Jag själv trodde mig förstå att jag lärt mig viktig information på söndagsskolan i kyrkan då alla lärare alltid frågade mig så fort vi hade religion på lågstadiet. Vad jag dock alltid kommer att minnas är den dagen i femte klass då min dåvarande SO lärare Catarina frågade öppet i klassen ifall det var någon som brukade gå till kyrkan på söndagar.
Jag minns så väl hur jag tittade mig omkring i klassen och inte såg någon elev som räckte upp handen men vågade inte ljuga, tittade ner i min beigefärgade bänk (ni vet en såndär som man kunde öppna locket på och så hade man alla sina böcker, pennor och grejer där i?), och sakta men säkert räckte upp min högra hand.
Varför minns jag detta så väl och detaljrikt fortfarande?
Jo för att hela klassen på drygt 25 elever började gapflabba och stirra på mig. Peka på mig på ett sätt som fick mig att känna att jag inte var delaktig i gemenskapen.
Jag minns känslan och blickarna om hur jag var konstig. Jag var inte en av dem, utan att jag var annorlunda, på ett ytterst negativt sätt.
Jag kommer ihåg när jag bad min mor om att jag "snälla inte behöver gå på undervisning i kyrkan mer" och gav henne anledningen att jag inte trodde på det mer. Vilket var en lögn. För den föraktningen jag kände i klassen trodde jag att det var något fel på mig själv och mina åsikter. Att de inte vara accepterade.
Efter den dagen gick jag aldrig in i en enda religiös frågestund igen. När jag sedan i sjunde klass insåg att jag faktiskt fick ha mina egna åsikter gick jag tillbaka till kyrkan och skäms fortfarande över att jag är där, likaså som jag skäms när jag inte är där.

När de icke kristna går emot mig när de får reda på att jag är katolik låter jag dem gärna gå på, de får gärna säga vad de vill och de får gärna fråga mig som kristen för att få svar på sina frågor, frågor som de egentligen senare endast vill argumentera mot, uppröra och omvända mig från kristen tro till ett icke troende.
Av mig får ytterst få personer svar,
jag ler lite lätt emot dem och undviker frågorna likt en politiker.
Jag önskar ibland att jag bara kunde få ha mina åsikter utan att bli ifrågasatt för dem då jag själv ifrågasätter mig själv och mina åsikter ganska ofta.
Och tro mig, av allt det som påven häver ut sig, om pedofiliska katolska präster och konservatism finns det inget annat alternativ än att argumentera lätt och diskutera inuti mitt huvud. Det räcker gärna med mig själv.
Det händer alltför ofta att jag känner mig instängd, osäker och ett litet icke accepterande av mina vänner och de omkring mig för att jag har en annan tro än vad de har.
Inte för att de någonsin påstår att det är så, och antagligen är det inte så utan jag som överreagerar men det är ganska jobbigt att känna så emellanåt.
Kan jag inte bara få ha mina åsikter ifred och låta de bli accepterade?

Och ju mer jag babblar om ämnet kan jag svamla i all evighet. So I'll just end there.
Sorry.

Äntligen, tack. Ja.
Pusta ut och ha "sommarlov" i en vecka innan jag börjar med den nya kursen.
Indiska religioner på 15hp. Ska bli roligt (säger jag nu på förhand iaf), och jag ser fram emot att få mer insikt i det hela. Jag har virkat färdigt den fula väskan för sommarjobbet.
Nu ska bara fodret i (vilket i och för sig fortfarande måste hittas), och sedan påbörjas nästa grejs.

Och denna kommande veckan ska jag försöka njuta så mycket som möjligt och lägga mig utomhus på gräset och läsa. Läsa böcker som inte är kurslitteratur (fatta hur trött jag är på det eller?).
Ska väl försöka hinna umgås lite också....