Vart ska man börja?
(okej jag vill ju börja säga att jag aldrig hittar ett passande rubriknamn till ett enda av mina inlägg så det blir bara svammel-svammel-svammel, men det hör kanske inte hit?)
Felix har varit här och det är nog den största anledningen till att jag inte uppdaterat.
Det kändes helt otroligt att ha någon från hemifrån här, som fick träffa mina vänner och umgås lite, att prata svenska, att umgås, att lära känna lite närmare... typ. Sådär.
Att gå ut och äta tapas tillsammans för att sedan gå och sätta oss vid en av mina favoritbarer var bara otroligt trevligt :)
Jag vet inte vad mer som bör skrivas faktiskt... dagen har vart mys.
Britt var här och vi tittade på film, sedan tog vi varsin soffa och tog våran siesta innan det var dags att plugga lite, laga mat, kolla på mer film med Stephanie och Marika.
För första gången fick jag ju se den välomtalande Sex and the City filmen. Värd att se, jodå. Men sådär "åh-åh-den-bästa-filmen" eller "åh-åh-denna-filmen-var-fantastisk" var det ju inte riktigt. Men jag är glad att jag såg den, det var bra underhållning och hela filmen var bra :) Ja.

Jag blir väldigt överraskad härnere emellanåt. Ganska rejält också.
Nu har jag precis lagt på luren med min kusin Felix, som jag ska träffa imorgon.
Det visade sig att de hade fel nummer till mig ... så i två dagar har de försökt få tag på mig utan vinst, men bättre sent än aldrig och imorgon ska jag alltså träffa min kära kusin för att ha en heldag i Malaga.
Det ska bli jätteroligt.
Men plötsligt blev jag lite rädd och är inte säker på vad jag exakt ska visa honom? Men det löser sig! Kanske man kan möta upp Yonna och hennes lillasyster (som anländer idag!), det vore lite coolt :)
Men vi får väl se, ska prata med dem ikväll nu när jag träffar dom.
Imorgon kommer David tillbaka ifrån Istanbul också ... han kanske är på att umgås också? Håhå.

Kaffe - kaffe kaffe- Jag överkonsumerar.
Jag har bara druckit en halv kopp cappuccino idag däremot, och kom hem ifrån skolan för kanske en halvtimma sedan. Helt otroligt.
Härlig eftermiddag med flickorna, Lindy, Britt, Yonna och Marika.
Nu ska jag gå iväg och handla glass :) mihihi.
Jag gillar idag :)


När jag kommer hem ska jag äta glass tills jag spyr, för att sedan sätta mig med näsan min i mina skolböcker och plugga.

En lång dag.
Ändå har jag pluggat för lite, (enligt mig själv i varje fall).
Jag har dessutom överkonsumerat på tok för mycket vanilla cappuccino kaffe. Min mage gör ont, mina händer är skakiga, mitt huvud känns lätt.
Ändå är jag sugen på en kopp till. Typ min sjunde? Åttonde?
Jag ska nog neka det.
Plugga vidare istället ... halva natten.

Det är tråkigt att plugga,
verkligen ... det är jättetråkigt.
Egentligen är det inte jättetråkigt, jag har bara en sådan dag.
Därför ska jag koka ris och äta med kinapinnar. Det gör kanske dagen mer händelserik mellan mina studerande stunder.
Jag har tenta snart.

Spännande magpirr gör mig både ledsen och glad.
Det är en märklig känsla, det är en skrämmande känsla, det är en spännande känsla.

estoy bien,
vale,
tengo que estudiar ahorra

Endast en liten bild ifrån i onsdags då natten var lite längre än vanligt, och då man fick plats att dansa hej vilt och bara dansa ut totalt. Eller ja, nästan i varje fall.
Det var trevligt folk överallt, uteställen i Malaga är så annorlunda från uteställen i Sverige.
På både gott och ont,
enligt mig är det i stort sätt bara gott.

Godmorgon tjoho :)

Jag kom precis hem ... jösses vilken lång natt det har varit! Eller ja, egentligen inte sådär överdrivet lång egentligen, tror att vi lade oss vid fyratiden ungefär. Inte för att jag alltid är jättesäker på klockan men någonstans där.
Jag var tvungen å skicka ett sms till Stephanie och säga till henne att "hey, bara så du vet så är jag inte hemma när du kommer hem ... var inte orolig".
Så vi alla var på Lindy's hejdåfest och större delen av folket drog in till stan, de försökte med att dra med mig, märkligt nog försökte i stort sätt alla att dra med mig men jag hade ingen riktig lust och drog istället med några andra kompisar hem till dem och chillade istället, att de bodde ganska långt ifrån mig gjorde det bara uppenbart att jag skulle få sova där istället för att promenera själv hem mitt i natten.
Någolunda komiskt var hur jag insåg att jag parat ihop två personer utan att veta om det. En svensk tjej och min amerikanska Cody, henne raggade jag upp utanför en bar då hon stod med fler svenskar, jag drog med Cody för att träffa dem och så vippsvoffs, nu har de umgåtts hela veckan och håller på. Tänka sig vad jag kan göra utan att ens veta om det?

Jag gillar vilken påverkan jag tydligen har på folk ... det får mig att känna mig lite halvspeciell på något vänster. Och visst kan man "blablabla-a" om att "alla är unika och speciella på sitt eget sätt" men jag antar att jag kanske är lite speciell i vissa situationer? Hum, vad vet väl jag... egentligen?
Lördag idag ... vad ska man hitta på?

Folk kontaktar mig och vill umgås,
jag är bortlovad,
jag har inga pengar på min mobil,
och mitt kök luktar rök.
Bra att två av de av dessa meningar kan misstolkas. Awesome.

Man kan ju översätta det lite kanske,
jag har lovat att gå på Lindy's hejdåkalas,
pengarna på min mobil är fortfarande slut,
och mitt kök luktar rök på grund av att vi inte har någon tändare hemma och enda sättet att tända en cigarett är att stoppa ner huvudet och cigaretten i brödrosten (observera att den geniala idéen kom ifrån mig, tur bara att jag inte är den som stoppar ner huvudet i brösrosten!), därefter, så fort cigaretten är tänd kommer själva rymmandet ur köket ut till ytterdörren för att röka på utsidan, men för att hinna dit måste man passera mig, som sitter vid matbordet med min dator och väntar på att maten jag fixar i ugnen ska bli färdig.

Jag måste hitta kläder för ikväll också, tvätta mitt ansikte, fixa håret, sminka mig. uh. Varför är jag tjej? Det är komplicerat.

Hum,dudum.
Man måste ju börja sy och trixa för sin halloween kostym nu.
Ikväll ska jag träffa roligt folk på Lindy's hejdåkalas.
Roligt folk som i intressant folk. Eller kanske snarare bara en intressant person. Haha.

... jag vet inte ifall jag gillar idéen om att vara ovetande, eller inte.
man får väl se hur det utvecklas..

Jag har försökt skriva men har raderat i stort sätt varenda inlägg, (jösses är jag så ytlig?) men ska göra ett nytt försök senare igen.
Hu...

Jag känner mig som en zombie, på riktigt. Jag går runt och känner mig trött, halvdöd men ändå vaken. Hur funkar det egentligen?
Jag tar ju liksom ändå bra hand om mig själv, det känns orättvist. Eller är det rättvist, vad vet jag?
Jag ligger en söndag nyvaken i min dubbelsäng, helt genomtrött efter gårdagen och blickar upp i det vita taket och funderar, vad håller jag på med egentligen? Inte just vad håller jag på med som i att ligga och slappa i en säng utan, vad gör jag här? varför är jag här? vad sysslar jag egentligen med överhuvudtaget?

Jag saknar inte gymnasiet, inte alls. Okej nu har det visserligen bara gått ett halvår och förutom att jag inte sett någon ur klassen sedan studenten så kan jag innerligt och glatt säga att jag känner mig mer glad över att göra något annat, om så bara är att vara i Spanien och för tillfället plugga spanska.
Fast det är faktiskt inte allt jag gör. Det känns lite som om jag är på ett hemligt uppdrag och analyserar lite mer omgivningen än vad mina vänner här gör, dessutom njuter jag varje stund jag har i skolan och även om huvudet känns översprängt med grammatik just nu så vet jag att all grötig röra reder ut sig på söndagsmorgonen igen, då man fått vila lite över helgen.
Jag såg precis min första mygga, den lever tydligen i mitt rum men har inte sugit något blod från mig ännu. Jag undrar om den är rädd, rädd för att jag har mer kunskap om min vistelse här än vad den någonsin kommer att få?
Haha, vad vet väl jag?

För drygt två veckor sedan började jag känna mig instängd; det kom inget nytt folk till skolan, ingenting händer, det är samma folk, samma visa ... dag ut och dag in.
Efter ungefär en vecka av otrolig tristess av att allt var så vardagligt (folk ville bara festa varje kväll och vill man inte med, då är man tråkig) insåg jag att jag kanske var den enda missnöjda så jag förstod att det antagligen bara var jag som kunde ändra på dethela.
Då regnet har börjat besöka Malaga alltmer är det inte visan "att gå till stranden" varje eftermiddag för att sedan göra något på kvällen. Jag orkade inte riktigt med det.
Istället fick jag för mig att umgås med nytt folk, det kändes behövligt. Jag behövde andas lite ifrån de personerna som jag träffar varje dag, inte något negativt med det men jag antar jag är en person som behöver lite nytt folk lite då och då för att orka med, utvecklas lite och bara andas.
Trots det kommer Stephanie givetvis att vara min närmsta Malagavän här, oavsett vad. Jag vill inte riktigt ens tänka på när hon flyttar till Barcelona i början av november.
Hon och jag lever som ett par, fast utan någon form av sexuellt eller intimt umgänge. Vi har massvis med rutiner och oskrivna regler hemma som vi aldrig ens tänkt på, de har bara bildats då vi bott tillsammans, vi vet hur det funkar för vi vet att vi har undervetet skapat dom tillsammans.
Vi kollar alltid med den andre vad den ska göra om dagen och nästintill frågar varandra om lov innan vi gör någonting, känner inte jag för att gå ut en kväll (eller tvärtom) då stannar även den andra hemma och vi hittar på någonting tillsammans. Dagar då vi inte umgås känns som en evighet och när vi ses på kvällen går vi egenom den andre personens dag, ibland lagas det mat till den andre personens hemkomst, ibland dricker vi bara ett glas cola eller äter lite av den glass jag gjort eller som vi mot förmodan kanske köpt.

När hon åker ifrån mig vet jag inte riktigt hur jag kommer att reagera och jag är lite rädd, trots att vi redan bestämt att jag ska åka iväg och hälsa på henne i Barcelona, vi vet att vi kommer skriva mail, sms och ringa till varandra men det är ändå lite skrämmande.
Vad som än händer så blir det nog bra, det är jag övertygad om.

Men för att återkomma till min fina frågeställning i början.
Jag vet faktiskt vad jag gör här.
Jag lever,
jag andas,
jag utvecklas.
Mer detaljerad eller utvecklande behöver jag inte vara efter denna redan lite klyschande djuphet.

Sant och gjort,
Jag har faktiskt mycket att göra så datorn kommer i klämm och lika så mina uppdateringar.
Helgen var bra, mkt bra. Förutom den delen av att vi blev utslängda av städarna igår så vi satt vid stranden och var uttråkade innan vi gick iväg och handlade, kom hem, dumpade våra grejer och sedan stack ut och sprang ... Det var ganska chill ändå.
Idag har jag mystiskt nog varit borta med en annan skola och umgåtts ... det var najs.. riktigt jäkla najs till och med..höhö.
Kom hem för drygt en kvart sedan och ska strax ut igen (om jag orkar!) har vart på ölprovningsgrejs idag ... det var najs... höhö.
Men ah, får se ... jag är lite trött, borde plugga ... och borde laga mat. Många borden och jag är ganska dålig med dom.

Jag har insett att min morgonrutin är bra.
Iaf min frukost. Den är god. Jag gillar den.

Jag börjar undra ifall det är normalt att då tanken uppkommer vid matlagningen, "vad ska jag laga? jag har ju ingenting hemma", då bakar jag alltid pizza.
Jag är inte lat och går och köper pizza utan nej, jag bakar min egen pizza.
Vet inte hur många gånger jag gjort det de senaste två veckorna. Typ minst fyra gånger? Haha...

Ja vad ska man säga.
Jag borde hitta någon annan favoriträtt att laga ... jag gillar ju inte ens pizza sådär jättemkt.

Igår var en ganska galen kväll. Fast å andra sidan, vilka dagar här är inte galna?
Förfesten var rolig med tokiga kortspel, men ett trevligt umgänge. Väl inne i stan mötte vi Cody, och Chris (det är vad den andra amerikanen heter), och umgicks med dem. Jag och Jasmine tappade bort de andra och det blev istället vi fyra som umgicks större delen av natten innan vi randomly och tokigt stötte på fler svenskar, svenskar som jag flög med från göteborg-barcelona-malaga efter att jag överraskat min mor.
De kände omedelbart igen mig, och jag dem. Tydligen hade de diskuterat och pratat med varandra "visst är hon svensk?" när vi satt på flygplatsen i Barcelona, men då jag var tvungen att ringa både till rumskompisar, till Juan mf så blev det många olika språk, och tydligen pratade jag "för bra engelska" för att vara svensk, samt "för bra spanska" för att vara svensk.
Det var vad de diskuterade på flygplatsen, jag minns bara att jag sneglade på dem och tänkte att "de är svenska".
Aningen tokigt att träffa de två, Benjamin och Sofia hette de.
Roligt var det.
Vi kände inte riktigt för att åka hem direkt heller så vi fyra (Jasmine, Cody, Chris och jag) så vi åkte hem till killarna och deras lägenhet och umgicks en stund, deras utsikt var otrolig ... hav-hav-hav. Och bättre upp, deras lägenhet var i stort sätt bara IKEA.
Jasmine började skratta åt mig ganska mycket när kom in i lägenheten och såg hur de hade samma fotölj som jag har hemma, jag satte mig i den och kröp upp och nästintill kramade stolen som ett litet lyckligt barn.
När sedan Cody och Chris såg min kärlek till stolen började även de gapflabba. "Yeah we know, everything is IKEA in here".
Så i drygt två timmar hemma hos pojkarna pratar vi om allt och inget, skrattar åt diverse tokiga saker och drack lite whisky till. Däremot var det bara jag och Cody som tyckte att det var gott, de andra failade lite.
Men vid halv sjutiden begav vi oss (jag och Jasmine) iväg hemmåt för att sova, jag ville inte direkt göra Stephanie orolig genom att inte dyka upp, hon skulle bli tokig ifall hon vaknade och jag inte var där.
Men kvällen/natten/morgonen var rolig, mest för att det var skönt att umgås med lite annat folk än vi som brukar gå ut tillsammans. Det kändes plötsligt som något nytt, trots att själva utgången och krogarna vi gick till var densamma.
Brukar ju bli att man hälsar på de man känner när de jobbar så :)


Slänger även med en bild ifrån förfesten :)
Observera att vi är fem svenskar på bilden (MAJORITET!!!!) och endast två små söta invånare från brasilien.

Min vackra stad.
Jag gillar den.


 Nu är ju detta givetvis inte hela stan, utan bara en liten-liten del. Hihi.

Att komma efter en utekväll och se att klockan är 06:47 får en bara att vilja skjuta sig själv. Iaf en liten stund. Jävlar, det är fan inte realistiskt.
Godnatt (eller godmorgon, vad man nu helst vill säga)

Så var det väl dags, jag ska in till stan och "live it large", jag tänkte promenera,
det tar ca en timma, och då promenerar jag nästintill hand i hand med havet och likaså med palmerna.
Jag tänkte ta lite foton.
Jag funderar på att gå på marknaden, och på bokhandelsmarknaden.
Sedan ska jag antagligen träffa Juan då jag orkar inte vara ovän med honom mer.

Gårddagens dejt orkade jag inte med så jag tog en öl med en "gammal" kompis och chillade något, det var trevligt då vi inte setts på jättelänge (typ tre veckor eller mer?), sedan drog jag till nästa place och umgicks med David, Britt, Cody, Christoph och en till amerikan jag ej minns namnet på. Det var chill.
Jag gillar läget.
Jag saknar mamma och pappa, tror den vardagliga saknaden blir större när man vet att tiden tickar ner tills att de kommer ner hit. Jag måste erkänna att det känns lite konstigt att jag ska visa dem Malaga, jag ska visa dem min stad. Är det inte alltid ens föräldrar som ska visa sina barn? Hähä. Ombytta roller. Vi gillart.

Annars igår var en ganska skum/rolig/skrämmande upplevelse. Våran skola är typ invaderad av holländare (inga österrikare numera!) och bara i min klass har jag tre stycken, men en utav mina lita bättre hollänska vänner är Barbara.
I förrgår berättde hon att hon varit på Liseberg, men att hon inte mindes alltför mkt. Då sa jag att det var väl som när jag var i Holland och var på Efterling då. Då var det ju så att Barbara var där för drygt tre år sedan och tog massvis med bilder, så igår med datorn med till skolan satt vi och tittade på bilder från Efterling och även om en hel del saker var nya, ändrade och kanske inte precis likadant som när jag var där (vilket var...öh.. evigheter sedan? typ mina-föräldrar-tycker-det-är-gulligt-när-döttrarna-matchar-eller-har-likadana-kläder-tiden. För att inte säga, hur gulligt är det inte när barn har matchande kläder? Det sötaste jag vet typ. =), men det var skumt för en del saker som jag var väldigt skrämd av fanns kvar och jag kände fortfarande lite rysningar, fick aningen gåshud då detta var första gången jag sett det sedan jag var där... Det var lite fräckt, men lite skrämmande.

Jaja, i better brush my teeth and get going.

Nämnde jag förövrigt att jag ska på "dejt" med en spanjorsk kille idag?

Ibland är jag sjuk i huvudet,
gansa ofta är jag totalt galen.
Men det brukar liva upp stämningen.
 
Det är ju tur att jag är finns med på bild, då blir alla andra snygga :P

Ibland ser till och med jag tjejig ut.
Det är nästintill obegripligt.
Hjälp.

Här bor jag.

Det är ganska så fint, tycker jag.

Utsikten från våran balkong är även den helt okej. Lite mer än okej faktiskt.
Fint är att den första vita byggnaden på höger sida är min skola också.
Man kan ju inte annat än att trivas <3

Yey,
idag har jag vart på "the picasso museum" i Malaga.
Tja dude, 2€ and you´re in.
Det var helt ok. Helt fint, även om konst inte är jättehipp enligt mig så fascineras jag en del av några av hans målningar medan andra är bara... wtf?

Jaja, plugga,
dricka cola light,
kolla på film,
göra läxor,
försöka sova.



Det blir fortsättningen av dagen. Hejs tills imorgon.
Luego ...

Hur förvånad blir man inte ifall man loggar in på det fantastiska "msn messenger" och ser att en av ens kusiners namn är "åker till spanien på fredag" ding dong intresset blev högt.
Vart?
Jo hela kusten, Malaga ner till Gibraltar typ.
Men hallå?! Hallå?! Hallå?! Varför har jag inte fått höra dethär tidigare liksom?!
Men jag pratade sött med min kära kusin som berättade att han åker med sin familj, dvs fler kusiner, och en faster plus hennes man.
Det är ju bara helt klart självklart att vi måste träffas, även om inte för en lång stund så måste vi ju faktiskt träffas!
Tjabba tjena liksom, jag är förvånad, lite chockad men positivt glad.
Ännu en sak att se fram emot :)





DVS KÄRA FADER, du måste tala med din syster! Haha...

Jepps, då börjas det.
Denna senaste veckan har varit riktigt hektisk ... total hektisk med allt och med ingenting. Jag vet inte varför men jag känner mig trött större delen av min vakna tid vilket skrämmer mig... DÄRFÖR, (eller ah inte därför men vi kan ju låtsas) så ska jag börja träna igen. (shit, skrev jag verkligen igen...? varför skrev jag inte att jag ska börja träna "mer". jaja, gjort är gjort. fandå, hoppas ingen bryr sig om det....)
Har funnit ett gym, som jag personligen kallar skabbgymmet, mest för att det är litet är lite halvgammal sunkig stil över det. Men jag tycker det är smågulligt, plus ägaren är aningen cool så då blir det värt det hela.

Skolan går bra, mkt bra till och med. Eller ja, jag avskyr fortfarande spansk grammtik men det tar sig ... faktiskt.
Har blivit erbjuden ett jobb som privatlärare i engelska till en sexåring och en treåring då Stephanie tackat nej då hon inte ville ha dem i tre veckor och sedan lämna över dem, precis då de lärt känna henne så hon frågade mig om jag kunde ta det.
Och ja, jag vill verkligen, men jag tror inte att min spanska är tillräckligt bra än för att lära ut då det mesta ändå är på spanska, hon sa att jag skulle klara det och jag vet att det hade jag men när jag läste det brev de skrivit om vad de sökte för någon person så ville de att personen Helst skulle flytta in och bo hos dem, få mat av dem men sedan lära barnen engelska, liknande en au pair och då var det självklart att nej. Men de hade att jag kunde komma två till tre gånger i veckan och lära också då jag insåg att de hellre ville ha en "all-around-teacher" kände jag att då är det nog bättre ifall de hittar en annan som faktiskt kan och vill uppfylla de kraven som de söker.
Förhoppningsvis blir båda nöjdare på det sättet.



Ja juste, för jag vet att ni är så nyfikna... mitt kärleksliv bröts upp.
Por que?
A Juan es un chico español.
Chicos españoles quiere mujeres, pero no solo un mujer, muchas mujeres.

Jag ska bara byta kläder, hänga upp lite kläder, ta fram spanska böckerna och sedan ska jag uppdatera här. (Eventuellt ska jag hinna handla först också ... aja!)

Efter en galen, intensiv och krävande helg, både energi-mässigt och mentalt känner jag mig ungefär såhär:

Bilden är dock från ifredags ... folk frågade hur jag mådde ... jag visade det istället fysiskt.
Efter att bilden togs tog vi en taxi och åkte hem :)

En av två bilder som får mig att le,
denna kvällen var verkligen grym.

Yey igår hade vi ju som sagt fest här, i våran villa.
Det var hysteriskt galet, mkt folk och något utav det roligaste jag varit med om.
För första gången på riktigt länge hade jag på mig en klänning... det tyckte folk var jättefint. Hum. JAJA.
Det finns många filmer från gårddagen, både från paella-n på skolan och sedan från våran fest.
På dessa filmer fanns det med en kryckdans, endast på kryckor, samt en svenskdans liknande som alla svenska killar dansar ute på krogarna i Sverige.
Vi har fått alla på skolan att dansa denna dansen och igår fick vi även en v de galna kineserna att dansa med oss. Det var hysteriskt. Jag vet inte hur många gånger jag kollat på den korta filmen men jag skrattar ihjäl mig varje gång jag ser den. Den är sinnessjuk. Haha.

En bild från igår på mig och Bjoern.
Observera att det är inte jag som är kort, det är han som är lång!

Jag är lite halvkass ... jag vet. Men jag är upptagen och har roligt :)
Haha, idag har vart ganska chill men kvällen (än så länge) har varit ganska så intensiv, and i like it.
Har vart och hälsat på gymmet som vi ska börja på, vart inne i stan och köpt böcker.. Finfina sagoböcker, jag är helt exalterad... snart kommer hela skolan hit (utom de tråkiga) och vi ska ha fest... eller ah, holländarna ska ha fest i våran villa ... och då måste man ju deltaga ädå.

Igår hade vi svensk kväll och det var ABSOLUTLY AMAZING! Alltså verkligen helt fantastiskt ... trevligt, god mat och ... SVENSKT!
IKEA var coolt också då jag Yonna och Linn stod och frågade oss ifall vi skulle stöta på någon svensk och precis efter att vi sagt detta ser vi en blond långhårig karl tätt följd av en kvinna ... "svensk kille" tänkte vi, sedan såg vi bruden. OLINDA, de enda svenskarna vi träffade på IKEA var Olinda och hennes pojkvän (Patrik?) jag har ingen koll ... haha, det var hysteriskt roligt.

Om drygt 40 minuter beger sig det svenska crewet (minut Jejje) till IKEA för att inskaffa saker inför den svenska kvällen imorgon.
Ska bli roooligt!
Hihi, svenskar for life. YEEY! haha

Härligt - härligt.
Lite bilder från min korta men helt fantastiska helg i Sverige.
Och trots en kort liten utskällning från min syster var hon faktiskt glad att se mig :)

Men gladast av alla var dock min mor.


Och haha... observerahur otroligt trött jag ser ut på bilderna. haha, det får mig att skratta.

Vart ska man börja? Jag är ganska dålig på att uppdatera här, jag vet men jag hinner ju knappt. Det har varit en del på senaste.
Hoho.
Igår bakade jag bröd, lagade pasta med grönsaker och bakade pizza. Samt fixade en äpple och melonsallad.
För Bart, Stephanie, Kai, Marika och jag själv. Det var tydligen väldigt uppskattat och jag själv hade väldigt trevligt.
Idag har jag kvällslektioner (IGEN!) Dock är det roligt att jag idag har en av mina favoritlärare (jag har två), idag har jag Lara och igår hade jag Marisa (hon som pratar svenska) så det kan inte bli mycket bättre.

Ikväll ska vi ju ut till "skolans bar" typ och få våran gratisdrink, trots att jag inte har något vidare intresse egentligen. Men det ska bli ganska trevligt att bara sitta och umgås med några kompisar och sedan gå hem och sova, eller för tredje dagen i rad försöka kolla klart på filmen vi påbörjat flertalet gånger nu.

Än så länge har jag vart på stranden idag med Juan och några av hans kompisar, även om hans kompisar inte var med oss speciellt länge. Det var mys, och väldigt bra därmed också då Juan fick hjälpa mig med min läxa som han skrattade hysteriskt mycket åt för, för honom var det jättelätt... :) Men han är söt. På riktigt. Hihi.

Stress,
handla,
packa upp,
baka,
laga mat.
Äta.

Jag har mycket att göra. Gör en uppdatering när jag kommer hem igen. Det blir inte om alltförlång tid hoppas jag.
Hej tills dess

Så vart det färdigt, jag har flyttat ... igen!
Inte plockat upp alla grejer eller någonting men är i det "nya huset" villan. Placet where you wanna live.
Större delen av min kropp gör ont efter allt bärande och efter gårdagkvällen/natten.
Igår åkte vi in till stan, hade en underbar tapas-middag på åtta pers innan vi drog vidare till några barer, testade lite intressanta shots och gick sedan till white club och dansade konstant i fyra timmar.
Det var schysst, trots att det fanns en del skumma spanska män som tydligen ville stirra väldigt mkt på mig... öhurm. Jaja, det kanske hade att göra med att klockan vid den tiden hade blivit kring fyra på natten, eller det faktum att alla tjejer på klubben, förutom i stort sätt de jag umgick med och jag själv (förutom undantag av en tjej i min klass som är aningen omogen...öh aja.) försökte vicka på rumpan och dansa så sexigt som möjligt så hade jag hysteriskt roligt och flippade ut totalt. Eller ah, det då David sa till mig att flippa ut ... det enda megaflippade jag icke gjorde var att ställa mig på scenen, jag klarade mig mycket väl utan det thank you.
Ska strax lägga mig, är jättetrött och ska kolla på film med Stephie, min nya rumskramrat! Wiihoo.
Ska hinna slänga iväg ett mail till min gamla rumskamrat nu också ... sedan måste jag skynda...

Ska inom tjugo minuter träffa svenskar jag endast träffat en gång tidigare för att handla ingredienser till kanelbullar och sedan off and baka i min lägenhet.
Man måste ju faktiskt?!
Haha, käka tapas ikväll och ah... ha det grymt.
Hinner inte uppdatera mera ... men det blir bra ändå. Hoppas läget är bra i sverige? Hörde att det snöade i luleå igår...

Okej, jag är dålig på uppdatering men det är inte lätt när man inte har internet i sitt boende.
Jag flyttar på söndag, jag bestämde mig när jag idag fick en ny rumskamrat (vilket jag inte skulle få?) och hon berättade att hennes mamma och bror skulle bo där också. En vecka med en familj?
Jag klarar inte av en hel ungersk familj i min lägenhet, my house will not be grannyhome! Haha, tyvärr är det ett internskämt mellan mig och Stephie så ingen förstår väl det. Men sant är det.
Imorgon åker Sebastian härifrån också, det är mer sorgligt.
Hysteriskt roligt är däremot att få höra vad folk gjort igår/natt. Jag är oskyldig och stack ifrån förfesten och träffade Juan istället.
Det var faktiskt mycket mer värt i mina ögon, kanske mest för att jag hade ett visst behov av att prata med honom, på riktigt. Och eftersom jag är en grym failer så har jag skaffat mig en pojkvän. Jag vet ju liksom om att jag kommer att bli sårad. Men jaja, som man brukar säga "man får njuta så länge det varar".
Bra inställning där.

IDAG däremot! Aningen hysteriskt faktiskt, för att tänka på det ... så har jag tagit på mig en ring, på vänster ringfinger. Och för er som är mycket ovetande (OCH JA DET ÄR NI OM DETTA!) så är det såhär i spanien:
Har du en pojk- flickvän så har du en ring på vänster ringfinger för att visa att "du är upptagen", på höger ringfinger har du en ring ifall du är gift och även där visar att du är upptagen.
Men för mig är det VÄLDIGT konstigt att gå ut med först och främst en ring på mitt finger och för det andra en ring endast i syfte för att pojkar ska veta att "jag är upptagen", fast jag antar att det gör det enklare när dumma pojkar på krogen börjar stöta på en. Då håller man bara upp sitt vänsterfinger och säger "nejtack det är bra".

Men jag njuter.
Har pluggat massa idag då jag börjat skriva dagbok, PÅ SPANSKA. Jag är grym ... trots alla fina grammatik fel dvs.
Jaja, jag måste skynda mig iväg. Thaimat (mums-mums-mums) om drygt en halvtimma och sedan in till staden och festa. Min plan är att komma hem tidigt (dvs typ vid fyratiden) men får se ifall jag lyckas... höhö.

min lärare pratar svenska,
det är hysteriskt roligt.
idag ska jag träffa juan, alla andra ska gå ut och festa.
Jag är duktig och har fått för mig att rensa min kropp, (typ som förra året efter chaparral då jag inte drack någon alkohol på sex månader).
Jag är grym.
Men kanske inte i andras ögon.
Men vem bryr sig?

Back "home" again.
En espana. Lovely.
Jag har två nya rumskamrater, som dock bara är här tills på fredag. Två tyska tjejer ifrån Berlin. De är Sebastians kompis som är på besök, det är chill, najs och absolut helt okej.
Men från och med fredag drar de och då har jag lite mer än en vecka ensam i lägenheten till jag flyttar ut. FRIVILLIGT. IGEN.
Bytet till denna lägenheten var bra, det var riktigt bra till och med, men det var innan jag insåg att jag kunde flytta igen då jag och Stephanie gärna ville bo ihop så jag drog till administrationen (där jag numera är stammis...) och frågade ifall det fanns någon möjlighet att flytta ihop med Stephanie och of course, då denna personen på administrationen älskar mig var det inga problem så nu när Stephanie flyttat ifrån sin gamla lägenhet till sitt nya boende kommer vi om två veckor att bo ihop, i en villa. Hon och jag samt två personer till.
Det kommer bli sjukt. EN VILLA, knappt en minuter ifrån skolan. Och bäst av allt, INGEN GAS-SPIS! Wiiiho.
Men först ska jag bo i min lägenhet ... ensam. Lägenheten som visade sig vara utan internet ... men det gör ingenting. Jag går till Stephanie's hus (mitt blivande!) och sitter där. Värt.


Jaja, vad ska jag säga ... hemligheten höll i sig och ingen visste om att jag skulle åka till min mor och överraska henne på 50 års kalaset, vilket blev ganska galet.
Jag fick även överraska min kusin som blev väldigt chockad, min farmor (som också fyllt år) fick också en present och sedan då min mor.
Hon blev ... väldigt chockad. Liksom alla som var på hennes födelsedagsfest.
Bäst var inte bara att hon var chockad och fick tårar i ögonen, inte heller var kommentaren strax därefter som sa "men du har ju ingenstans att sova" nej det bästa var nog när hon tog min hand och tog mig in i vardagsrummet och säger "kolla allihopa" ... så drar hon in mig och fortsätter och säger "Min dotter älskar mig!".
Kan inte mer än att säga att det blev lyckat och hela resan kändes värd.
Kändes som om jag fick ut mycket av att vara i Sverige, förutom att det var väldigt kallt.
Jag hann inte bara gå på min mammas 50 års fest och träffa många vänner till familjen som jag inte sett på mycket länge, fick träffa hela min familj (förutom mormor) och hann besöka Helsingborg och Malmö as well. Lilla Skurup till och med!


Det kändes aningen galet och of course it was, jag mötte folk på tåget som var skumma, roliga, som skrämde mig och allmänt trevliga (och otrevliga), en gammal bekant från göteborg nere i malmö och ja, where to start egentligen.
Impulsivt åkte jag till Helsingborg för att träffa en karl jag aldrig någonsin tidigare träffat, och då jag för endast en helg är i Sverige ska jag givetvis av alla dagar de senaste nio månaderna träffa honom. Vilket inte var speciellt farligt då han är ganska oskyldig av sig, förutom att han inte bara lyckades kalla mig idiot, skrämde mig och fick mig att skratta hysteriskt. Skämt och sido, det kändes märkligt att träffa honom, men dock av en konstig anledning.
Mest för att det bara kändes som att åka in te stan och träffa en kompis som jag träffat tusen gånger men ändå ville spendera om ens några minuter med för att bara se den personen gör att hela dagen skiner upp och you know, dedär små små detaljerna, liknande som att vakna mitt i natten, bli arg för att vara väckt men få ett sms där det står "jag älskar dig" eller "jag saknar dig" på.
Småsaker som gör en glad.
Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva det.
Åka till Malmö som var planen blev kortare än planerat men dög mer än väl, alla stunder med Patrik gör att jag skiner upp, ger mig energi och om inte annat väldigt trygg. Om det så skulle vara krig och blodsbad runtomkring mig skulle jag i hans sällskap känna mig trygg.
Mer detaljerat får ni inte riktigt, trots att jag vet att du vill ha det Birgitta!


VÄL TILLBAKA I MALAGA,
kom Stephanie och mötte upp mig vid flygplatsen. Det kändes som om vi inte setts på evigheter och kramades därefter.
Trots feber kom hon till flygplatsen, så söt är hon.
Hon fixade även gratisdrinkbiljett till mig till "skolans bar" och med mina nya rumskamrater försökte jag ta mig dit men blev stoppad av David på vägen, gick och chillade hos Bart men gav bort min biljett till David och gick aldrig ens till baren, jag gick hem.
Träffade Juan, och pluggade ännu mera till den tentan jag skrivit idag.
Jag kan ju säga som så, det var äckligt mycket, det mesta med hela tentan var äckligt och tänker jag efter har jag fortfarande skrivkramp.
Var också tvungen att byta telefon idag för intresserade och påsåsett har jag ännu en gång bytt nummer.
Och inte minst blev detta ett långt inlägg. Sorry for that.